Vart tog vägen vägen?

Ni vet att jag sade igår att vägarna i Deje var lite halvdåliga? Idag var första gången som jag faktiskt körde väldigt lugnt och försiktigt. Dels för att det var skyfall och dels för att jag strejkade i det tysta och vägrade stressa!

Tacka gudarna för det, för rätt som det var så var vägen bortspolad. Ungefär en 40 cm bred ränna var borta, och djupt var det. Hade varit fint och dumpat ner där med framhjulen hehe ;) då hade min tysta strejk varit ett faktum ;)

Annars har det bara blåst och regnat. Mysigt aprilväder, verkligen! Vissa har ju dock tur som far till Mallis imorn och har träningsläger. Och vissa stannar kvar hemma, just de. Jag tillhör kategorin som stannar hemma. Och jag tillhör även den kategorin som hellre skulle blivit med.

Men så är det med det, och nästa vecka ska jag träffa neurologen igen, så jag får väl skylla på det. Se vad hon kan hitta för knas på hjärnan nu då, eller om allt är borta?! Det lär väl märkas! Känns dock alldeles för fel att hänga på en stroke-avdelning när jag är 23............ För det är så jag ser det, det är bara gamlingar som går till en överläkare på neurologen. Inte någon som är 23. Och naturligtvis, absolut inte jag!!