Det är så tråkigt när Jens jobbar natt. Varje natt. Inte någon natt då och då, utan verkligen hela tiden. Klockan åtta drar han hemifrån. Klockan åtta är ju när det riktiga kvällsmyset drar igång. Men har jag egentligen rätt att klaga? Han har ett jobb, som han dessutom trivs med. Och jag är flickvännen som bara är hemma och klagar.
För jag tycker inte att det är kul. Verkligen inte. Men det är väl som vanligt. Bara gilla läget. Och det är svårt just nu. För jag blir påmind varje kväll/natt.
Nu ikväll tröttnade jag ur på ensamheten och gick ut och gick åtta km. Bara sådär.
I den här takten kommer jag ju bli smal och sommarfin i alla fall! :) och det är ju lite positivt. Vill ju inte gärna ha chaffis-mage när sommarn väl är här :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar