Bättre tider

Det blir mörkare och mörkare om kvällarna. Men för mig verkar livet bara bli ljusare. Jag har varit huvudvärksfri i dagarna tre. Och jag känner mig fri. Om det är möjligt att säga så? Det känns som att jag varit i en ond bubbla alldeles för länge och till slut har lyckats tagit mig ut. Huvudet känns så lätt, som det ska göra. 

Höstmörkret kan ju bara försöka rubba mig. Och det känns det verkligen som att det försöker göra, det känns som att allt och alla bara försöker trycka ner mig. Men jag behöver inte ens resa mig efteråt, för jag blir aldrig nertryckt! Jag står pall för mycket när jag är frisk känner jag! :) det krävs lite mörker för att jag ska uppskatta det ljusa! :)