Lätt och praktiskt.
Igår fick Datsyuk något slags lösmage och la en liten kaninblajja på golvet. Helt ovetande sätter Jens sin strumpklädda fot i denna ovanliga prutt. Jag höll på att skratta ihjäl mig och Jens svor över kaninens halvkassa mage, nerkladdade strumpa och en skrattande flickvän!
Tyvärr ska det här inlägget sjunka ännu lägre, till mitt förtret.
Jag klev runt i morgonrock och UTAN strumpor imorse. Tänkte att Datsyuk styrt upp sin mage under natten och att allt var bra. Då händer det. Jag tar några kliv för att ge Jens en kram och känner då något under min häl. Min nakna häl. Lyfter upp foten så att vi båda ser. Och där, under HELA min häl är det världens största blajja. Tänk en komocka fast från en kanin.
Jag skriker och Jens skrattar. Datsyuk ser bara allmänt nöjd ut. Jag skriker mer och Jens försöker nog hålla sig för min skull. Men misslyckas! Skrattet går inte att ta miste på. Det är ren och skär skadeglädje, och viss hämnd för att jag höll på att dö av skratt dagen innan.
Men visst är det så? Ett gott skratt förlänger livet och idag förlängdes nog Jens liv med flera år :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar