Gammal och vis

Jag har nog aldrig någonsin cyklat lugnt. Hem från skolan var det full fart. Utan Bricanyl och luftrören var täta som sugrör när jag väl var hemma. När jag gick gymnasiet hade jag så kort så det gick på en minut och jag var hemma. 

När jag jobbade på posten var det även där full kareta. (Kanske är dialekt???) 

Det är den där känslan; ingen får cykla om mig. Förra året cyklade jag ju till och med om en moped till jobbet. Bara för att jag kunde liksom. Och samma där, ingen Bricanyl. 

Nu har jag börjat cykla till och från jobbet. Och nu när jag har eftermiddag så var det så skönt. Ingen annan var ute och cyklade samma tid som mig. Och jag tog det så lugnt. Ingen astma överhuvudtaget. Så himla skönt:)

Nu ska det ju dock vräka ner regn lagom till att min vishet kom, så det blir promenader till och från jobbet! Men jag längtar efter dessa lugna cykelturer igen.

Fast ärligt talat, tror ni jag kan cykla lugnt på den nya två-hjulingen som kom idag? ;) 

Tur att det inte är min jobbcykel ;)