Längesen

Jag har funnit mig i det här. Det här med att Jens jobbar natt. Folk frågar alltid hur jag klarar mig. I början gnällde jag som tusan. Var missnöjd med allting. Men nu är jag van vid det. Det hör till vardagen att han pussar mig godnatt vid åtta och sedan far iväg.

Jag klarar mig. Jag är vaken ett par timmar, somnar och när jag vaknar igen är han hemma. 

Men ikväll, ikväll var det jobbigt. Oron och ensamheten bara slog mig. Jag skulle egentligen spelat frisbee med grabbarna men en av dom bröt benet så det blev inget med de. Som ni nog förstår. 

Och i och med dessa inställda planer blev jag snabbt ensam. 

Jag brukar aldrig känna mig ensam längre. Själv är jag, men tycker oftast det är skönt. Men själv och ensam är långt ifrån samma sak. 

Måste slå bort tankarna och tänka att Jens är hemma snart. 4.30 brukar BMWen rulla in på uppfarten och då infinner sig lugnet här på harvgatan! :)