måndag 15 december 2014

Blå

Jag och Jens var på finrestaurang i helgen. Ettårig förlovningsdag. Skräddarsydd klänning. Dyr mat. 
Jajamän, ska de va så ska de! 

Löjrom till förrätt. 
Vi valde alltså inte meny själva. För isåfall skulle ju i alla fall inte jag ta in löjrom. 
En mycket skeptisk Caroline slevade i sig en del. Inte riktigt med samma entusiasm som de andra på restaurangen. 

Menmen. Redan skeptisk till huvudrätten började jag peta i moset. Eller mos och mos. Potatispuré kallades det tydligen. 
Det var några bruna saker i och jag är ju mästare på att peta så jag började göra det. 

Då säger Jens ; Gud vad gott moset var. 
Och jag tänkte; nu måtte bubblet slagit till,. 
Vadå gott, det är ju potatisskal i?
Och Jens tittar lite undrande, "driver hon?"
Sen svarar han; Det är inte potatisskal. Det är högrev. 
Petarnas mästare får skamset peta tillbaka och äta!

Och ja, det var gott. Men. Tacka vet jag olearys! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar