Nära-asfalt-upplevelse

Nu har jag cyklat 27,7 mil på fem dagar, det tror jag räknas som mycket för en motionär som mig!
Detta har gjort att jag är alldeles slut just nu, helkroppskoma!
Men vad gör det då, imorgon ska jag sitta i en bil och åka långt, på tok för långt.
Jag ska flytta härifrån. Flytta från Norberg, för tredje gången i mitt liv. Och detta innebär alla dessa känslor som jag antar följer med i en flytt. Nog om det. Nu ska ni få mina dagar (som jag slarvat med bloggen) i bilder.
Jag har haft två nära-asfalt-upplevelser. Som tur var hamnade detta aldrig på bild, så det slipper ni se ;)
Ena gången körde jag in i pappas däck när jag låg på hjul, lite för nära.. Den andra gången stod jag upp och pressade allt vad jag hade, och då lossnade pedalen. Eller ja, inte pedalen kanske, men skon lossnade iallafall från pedalen, och det var för farligt för mig. Så nu är jag en fegis på cykeln igen, men jag kämpar för att bli orädd!


NJUT!

Datsyuk frivilligt ipackad i väskan redan, innan flytten.

Jag har fått nya strumpor, grymt!

Jag har fått ett Bontragerhjul på mtbn, och jag är grymt stolt!

Vi körde iväg cykeln till Hallsta- eller Surahammar på service.

Jag fick grymmaste rekordet, slog det förra med 13 km/h.

Fick svalka fötterna lite idag på turen, efter fem mil. LYX

Jag har charmat/tjatat till mig en grym cykeltröja! :) Och snygg blev jag.

Jag åt underbart god schnitzel???? på Karlfeldtsgården i Karlbo

Tårar i ögonen

Nu slarvade jag i förra inlägget.
Jag glömde den viktigaste saken som hänt på år och dagar..
Jag slog nytt rekord idag, hastighetsrekord.
Före idag 52.66
Matthias var fast besluten på att detta skulle slås. Jaja det var väl bara hänga på i hans fart så gott det gick!
Och heja mig!

65.73 km/h, Hur grym får man bli? Tänk inte på att jag fick hjälp, skippa det!Det gick så fort så tårarna bara rann, och det var inte glädjetårar, snarare farttårar ;)

Är du väggad än?

Idag har jag kört långt, med tanke på de 9 milen som blev igår.. Lyckades ändå hoppa upp på cykeln och dra iväg på 5,8 mils kuperad väg.. Mötte upp Matthias vid Sjulsbo ungefär, och försökte cykla med han.. Han var aningen för snabb. Och tyckte tydligen att man inte blev trött av min fart! :) Det var iallafall trevligt med sällskap även fast sällskapet låg flera meter framför, ungefär hela tiden! Han försökte även vara trevlig och prata med mig, i världens längsta uppförsbacke, jag fick lika trevligt svara att jag inte kunde prata nu... Sedan tyckte jag att vi kunde cykla lite saktare, eftersom att det faktiskt gick uppför, men han påstod att det gick nedför. Det är konstigt det där, hur vägen kan luta åt ett annat håll i någon annans ögon!


Till slut var vi iallafall framme vid Lappens för att ta en glass, det visade sig att ingen ville ha glass, så därför hoppa vi över den, inga konstigheter med det! En av oss var trött och ville sitta kvar, den andre var rastlös och ville cykla iväg. Säger inga namn, ni får tänka själv! :) Sedan började den grymt långa vägen hem, i världens uppförsbackar.. Det skulle liggas bakom lastbilar och stegras lite uppför backar, jag cyklade bara rakt och försökte hålla en bra fart! Lyckades inte, jag var död! Det var trots allt snällt att han följde med mig så långt, nästan enda fram till Ingolsbenning. Sådana hjältedåd gillar jag! :) Jag låg trots allt på rulle ett bra tag, i elitfart, och dog, helt och hållet! :) Nu har jag lyxat till det med Djungelvrål och är lycklig men trött! :)


Det var dagens motionär möter elit, nu ska jag vila till Torsdag, då är det bara på't igen;)
Har ingen bild idag, men vad är det att vara bitter över det, ni fick ju en lång historia ;)

Cykel & Fjäll Grand Prix

- 2008 Tjejvättern, 90 km, 3.58, lätt bana- 2011 Cykel & Fjäll, 87 km, 3,19, backig bana, med mål högst upp vid hopptornen.40 minuters förbättring, behöver jag säga mer?:)
Jag är nöjd, jag dog inte ens i sista backarna!

Jag vaknade med ont i halsj*keln, något jag inte haft på år och dar. Valde att ignorera det, tills vidare.
Nervösast på hela stället, valde jag ändå att ställa upp. Fattar mig inte på masterstarten, vi låg i 35 och hängde inte med.. Värdelöst tycker jag, men jag kanske var för sölig. Fick senare höra att eliten hade legat på 70 km/h ut från Falun. Tur jag bara är motionär. De första två milen hade jag ont i halsen, och funderade på att kanske hoppa av?!


Körde vidare, och efter första grusvägen (det var grusväg 2,8 mil) så återhämtade jag mig, halsen domnade bort och jag var pigg igen.. Det gick bra hela tiden, var riktigt jobbiga partier på vissa ställen. Högst upp på ett sådant parti hörde jag, "Heja Gunde, du är stark.." Då kunde jag ju absolut inte slå av på farten, tack till dig Pontus! :) Sedan var det bara pumpa på, slutet på väg till hopptornen var jobbigt, men det gick bra det med! Gick aldrig in i väggen den här gången, vilket var grymt skönt. Däremot var jag trött efteråt, men lyckades äta massor ändå! Fick inget pris, trots att alla andra verkade få det.... Men jag hade ju tagit mig i mål och nu har jag mer ont i halsen än någonsin! Men de var de värt! Nu är jag en tröja rikare och inte vilken tröja som helst, utan en riktig vikingtröja! :) Det var mitt pris idag!


Nu är jag värd att gå och lägga mig tidigt, GODNATT! :)

På't igen bara..

Nu är det krig i magen, hur jag ska kunna somna inatt är en fråga jag ställt mig många gånger. Jag är så nervös, för nervös! Det är ju bara åtta och en halv mil, varav tre mil på grusväg. Jag har min punkteringsman med mig, (pappa), vilket känns bra, men fortfarande, ständigt denna nervositet...... Det är bara ett motionslopp, det är bara ett motionslopp, men fortfarande, så mycket tävling!

Midsommar har varit bra, rolig och trevlig. Tumme upp för det! Nu ska jag göra en besviken och gå och sova, åtminstone försöka! :)


Tänk på mig imorgon, klockan nio står jag där på startlinjen. Nervös men ändå stark som en björn ;)

Innan Siljan Runt..

Packad och klar!

Nu har jag packat klart, hela den stora väskan som krävs för två dagar i Värmland. Jag är inte någon riktigt tjejig tjej, men ändå är det så mycket saker som ska med. Jag fattar inte hur det går ihop, ändå.. Det blir bara en snabbvisit där borta, för jag ska förmodligen köra Cykel&Fjäll Grand Prix på söndag, MOTIONSLOPPET! Men är osäker på att det bara kommer vara elit där, och sist vill en ju inte komma, inte ens näst sist. Är det någon som vet om det är många solskens-åkare där?
(Det där uttrycket fick jag höra av en viss kille, som med gott samvete kan kalla sig elit, alla dagar i veckan! :)..)


Har bara varit ute på en korttur idag, en riktig leif-tur. Men jag kom ut iallafall, och det är väl det som är huvudsaken. Nu ska jag packa färdigt, jag ljög för er däruppe, har inte packat klart, om sanningen ska fram har jag knappt börjat ;) men mycket är det!

Nu får ni ha en GLAD MIDSOMMAR! Och snälla, kommentera om ni vet något angående Cykel&Fjäll. Jag vet ju att det trots allt är en hel del cyklister som läser detta tack vare Pontus! :) Så ni har ingenting att skylla på! :)

Tusen pissmyror på mig, därför jag ser lite lustig ut! :)

Midsommar -10, GLAD MIDSOMMAR! :)

Lyser med frånvaron

Jag har fått hela TVÅ klagomål för att jag inte uppdaterat, det ser jag som något bra :)
Men jag kan skylla på att jag inte haft något att skriva om!
Inget att vara ledsen över, för här är jag ju, igen! Med rykande, färska nyheter!

Tyvärr har jag ju inget att skriva om nu heller, vilket är minst sagt värdelöst.
Jag tog ut skrammelcykeln och försökte mig på att trimma den, det gick inte. Den är slut, för flera år sedan.

Jag har tackat ja till skolan i Stockholm, hur detta känns vet jag inte än.
Jag söker boende i Stockholm, nära Ica och skolan.
Jag ska fira midsommar i Värmland, varför en ska fira det, vet jag inte?

Jag förstår inte vitsen med alla tjejer som klär upp sig för att ta en powerwalk. Hör de ordet PW (som en tydligen ska säga) jaa, då slängs närmaste leggings och tightaste linnet på, direkt! Snygg=Bra?
Jag har nu skrivit inlägget jag lovade, och kan därför gå och sova, med gott samvete! :)
Jag lägger till några bilder, för att få upp era leenden igen! :)

Finaste dalahästarna från Siljan  Runt!

En död gädda vi hitta på i vattnet i Söderbärke.

Jag, idag på finturen! :)

Fröken Mäklare

Idag har vi sålt lägenheten, efter att jag visat upp min mäklarsida som var i världsklass! Gjorde en vinst på 44 %, hur många mäklare lyckas med det tro? Jag är nöjd över mig själv faktiskt! Är däremot världstrött över att vi har städat och grejat hela dagen.. Redan halv sju var jag vaken, väckte Jens i ren panik för att hans föräldrar stod och ringde på dörrn. Han gick upp och kollade, ingen där, han somnade om och jag låg vaken och funderade vad jag egentligen tänkte med..


Hur kunde jag tro att de skulle åka från Värmland redan halv fyra på morgonen för att vara hos oss halv sju.. Killen som köpte lägenheten lovade så snällt att mata alla fåglar jag har matat hela vintern. Har även gjort dom bortskämda över sommarn med massa mat, världens snällaste tjej! :)


Nu ska jag sova så jag vaknar imorgon, för jag ska till den där hemska tandläkarn. Han som person är väl inte så hemsk, han är egentligen en trevlig cyklist. Men det hade ju varit trevligt att kunna prata lite samtidigt, och inte bara gurgla lite till svar med hundra saker i mun.. Det är även första gången jag ska betala för att gå dit, ska fråga efter "första-gången-jag-betalar-rabatt", det borde de väl kunna ge mig, kanske om jag ler snällt och har fina tänder ;)

Ska fira av ett sådant leende, och hoppas på det bästa! :)

It was a long time ago..

För två och en halv månad sedan, kämpade jag mig uppför Trättsbobacken, i 16 km/h.Jag dog typ hela tiden, och tyckte att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Iallafall just då!
IDAG däremot var jag dunderstark, kände det längst ner och tänkte; Vadå backe?Jag körde på i 29,2 som minst uppför! Nu tror ni väl att jag har riktiga Armstrong-ben nu förtiden. Så är dock inte fallet, de ser likadana ut som innan, bara att det är lite annorlunda färg på dom! Men jag skäms inte för det, för jag gick upp halv åtta, för att cykla i regn, och slå mitt rekord, Grym tjej!

Jag kom in!!!!!

Jaa, jag gjorde det faktiskt, jag kom in! Jag kom in på skolan jag sökte och gjorde uttagningsprov för (läs här; Uttagningsprov). Det krävdes två års arbetslivserfarenhet, men jag kom in ändå, trots att jag saknar detta! Vilket måste betyda att jag var grymgrymgrym på provet! Även fast jag var långt före alla andra, även fast jag bara var en lanttös.


Idag är jag bäst! Hur jag sen gör ska jag bestämma mig för när jag fått vara bäst i några dagar! :)

Så var det med det..

Nu har jag varit till farbror optikern. Jag trodde jag såg bättre än någonsin. Det har känts så bra, så jag trodde det var på väg åt rätt håll. Att jag snart inte ens behövde linser.
Men ack så fel jag hade, jag var mer blind än någonsin.. Och han försökte lura på mig ett par glasögon, ack så fel han hade, för det vägrar jag. "Det kan vara bra att ha när du ligger hemma och är sjuk och inte vill ha linserna..." Men hur ofta är jag sjuk, och hur ofta behöver jag se något när jag är sjuk?

Då köper jag hellre godis för dom pengarna om jag någonsin blir sjuk! Jag kan ju inte slänga iväg flera tusen på en sak jag ska ha när jag blir sjuk... Optiker säger jag bara.... Bara linserna kostade ju 1300 + ett par glasögon, ser inte riktigt hur det skulle gå ihop..


Förresten var Martin Lidberg grym igår, han var en jäkel på att kunna prata inför grupp! Sen att de han prata om var intressant gjorde ju bara de hela lite bättre! :) Nu ska jag snart iväg till Avesta och sälja den där lägenheten, fem visningar idag, tror jag? Kanske är mäklare jag borde bli?! Kanske inte, brevbärare in my heart! <3

Fullt upp..

Från att inte ha haft något att göra på hur länge som helst, har jag nu fullt upp!När jag ringde optikern förut kunde jag inte säga "jag kan när som helst" längre.
Nu har jag tre visningar av lägenheten, tandläkarn, optikern föreläsning med Martin Lidberg och massvis med ved att bära in! Fast ju nu regnar det, vilken otur va?!:)


Jag fattar förresten inte hur optikern tänkte när jag ringde..
Jag: Hej, jag skulle vilja beställa nya linser!Optikern: Jaha, vill du bara ha nya linser, eller vill du göra en koll också?Jag: (Snål som jag är) Jag vill bara ha nya linser, jag tycker de jag har känns braOptikern: Jaa fast nu är det ju inte så att man kan känna ifall linserna är bra, och du har inte gjort en koll på över ett år, så du måste göra en koll!Jag: Jaha, varför frågar du dååååå?Det sista sa jag förstås inte, men en kan ju börja fundera.

Dundermiss nummer två av herr optiker är att han vill att jag ska komma dit utan linser, undrar om pappa vill låna ut sin bil till sin halvblinda dotter. Visst jag ser säkert vart vägen går, jag ser nog även att det kommer en lastbil, men kommer det en lupo eller en polo, jaa då smäller det ;)



Pappas hela bil!



Du ska inte tro det blir sommar..

...och just nu tror jag minst på det, att det kommer bli sommar. För idag har jag kämpat in hur mycket ved som helst i vedbon. Jag gick där och kånkade för mig själv, sjöng med i låtarna och blev stark som en oxe samtidigt. Här på Hackspettbacke gör vi oss redo för vintern i tid! :) Men visst hinner väl sommaren komma innan vintern är här igen?:) Idag blev det ingen cykel, men varje vedkubb jag bar in, var lika jobbig som en mil... Heja mig! :)

Igår däremot far vi ner i stormen för att köra teknikträning för landsväg på byn. Tyvärr var det bara jag och mamma där, och vi kan nog inte lära varandra så mycket. Så det var bara cykla hem igen, det är för att Kalaspojkarna är här och stylar lite för alla barn, därför ingen träning. Jag önskar att jag var ung och fick vara med, men tydligen har jag blivit både 21 och för gammal. Tråkigt, men ack så sant.
Hann däremot cykla Norberg Runt bara för att möta mamma som var på väg hem från jobbet, det är vägarbeten på alla vägar, alla dagar, året runt..... Och jag är alldeles för dödlig för att utsätta mig för sådana smala vägar med massor av idioter bakom ratten....


Förresten, det har blivit något knas med bloggen, jag kan inte svara på kommentarer, fattar inte hur jag ska göra. Därför verkar jag vara lite divig.. Hoppas ingen av er få som kommenterar har tyckt jag varit elak..:)

Ser lite muppig ut med pappas stora "hämta-ved-jacka".
Men vem vore jag om jag var snygg när jag plockade ved ;)

Trött

Jag är för trött för att skriva något, har inte ens något att skriva
Nu är frågan, är det bättre att inte skriva något alls sådana tillfällen?
Eller är det bra att jag uppdaterar så att alla vet att jag mår bra, för det gör jag, åtminstone ibland! :)


Jag saknar iallafall min värmlandspöjk.
Och jag har pressat benen lite idag, i storm.
Annars inget nytt. Kommer jag på något får ni höra det imorgon, då är det säkert en grym bloggdag,
over and out..

<3

Tröksöndag.

Idag har det varit en riktig tröksöndag. Ingen cykel alls.
Vila, tror jag att det kallas, det där när en bara slappar en hel dag.
Jag har åtminstone målat en grej åt pappa.
Hållt mamma sällskap när hon klippte gräset genom att heja på.
Jag har även kämpat med att få bort cykelbrännan, förgäves..
Fattar inte hur det vita vägrar bli lika brunt som det bruna, och snart börjar poolsäsongen på Södra Lundgatan. Jag får bli den som gömmer mig i vassen som inte finns.
Lycka till Caroline!

Eftersom jag pratade om min farfar igår, ska ni få se hur han ser ut, typ världens fränaste student..:)

Där har ni en redig Jansson:)

Hjältedåd!

Jag har jättemånga läsare.
Och nu har jag en grymt snygg blogg också!
Inte dåligt för att inte haft blogg längre än två månader!
Det går bra nu!
Tack Jens som gjorde detta möjligt.
Utan dig hade min blogg varit samma tråkblogg som den var senast igår!
Kära läsare, nu vet ni vad ni har er pojkvän till;)
Förlåt, du ska få ett helt pusskalas när vi ses igen, jag lovar det Jens, sen ska du få dunka din svartpop i bilen, hur mycket du vill, iallafall en låt ;)

Två år gammal bild, men iallafall min sötpöjk! :)

Skidstrumpor i sommarvärmen

Hej bloggen och alla ni andra! :)
Först och främst ska jag be om ursäkt för att jag inte hann uppdatera igår, var i Västerås och kollade när lillkusinen tog studenten. Det var mycket trevligt och mycket converse.. Alla ser lika ut, alla pratar lika och alla har iphone. Alla har backslick, jeansshorts, stockholmsdialekt och slaffsig skjorta.. Jag hade klänning, klackisar, norbergsmål och en påse som handväska, brydde jag mig, svar nej! HAHA! :)


Så igårkväll bröt jag ihop när jag kom hem, för att komma igen nu imorse! :) Drog ut på sex mil på förmiddagen, åkte tre mil åt glass, vände och åkte hem tre mil igen! Världens godaste glass just då, kan tyckas! Jag har min gräns där strax efter två timmar, då blir jag trött. Konstigt ändå jag kan cykla sex mil utan att bli speciellt trött, men sen slår det till direkt.. Jag får meka lite med det där:) Jag gjorde ett stort misstag också, tog tjocka skidstrumpor, mina fötter hade bastu deluxe, de var som två finnar i varsin Sauna:)


Sammanfattning fredag och lördag:
Jag har tappat min turgris till mitt Thomas Sabo-armband
Jag har cyklat sex mil
Jag har smitit undan från gräsklippning än en gång
Jag har insett att en halv hamburgare med extra allt inte gör sig bra på farmors vita byxor
Jag har insett att det är livsfarligt att låta farmor ha hand om mina nycklar
Jag har träffat Västerås top-notch, utan att förstå grejen
Jag har sett en häst som visade sig vara en ko
Jag har sett en gädda som jag senare kallade för haj
Jag har förstått att skidstrumpor i cykelskor är på tok för varmt när det är kvalmigt ute
Jag har en vrålstark farfar som trots sina snart 80 år, bryter ner Västeråshunkarna i armbrytning
Jag har haft en bra helg, men det är en person som fattas<3

HUR

Hur kan man le hela dagen, för att sedan gråta sig till sömns. Hur bilder aldrig förändras, men människor i dom gör. Hur förevigt blir några korta månader, du skulle ge vad som helst för att få tillbaka. Hur människor som ville vara med mig varje sekund, tycker att några minuter är för mycket. Hur folk lovar saker, fast de vet att löftet inte kommer hållas. Hur tråkigt det är att läsa sådana här ledsna inlägg. Hur jobbigt det kan vara att vara Caroline ibland, då allt bara blir fel, fast hon bara menar väl.


Jag fattar inte, jag är konstig. Deppig. Ledsen. Jag tänker tillbaka på tider som var. Jag tänker på studenten. De kompisar jag en gång hade. De kompisar som helt plötsligt försvann. De kompisar som visade hur de egentligen var. Jag tänker på de första dagarna tillsammans med Jens. Hur nervöst det var. Hur magen spårade ur mer än vanligt. Hur lycklig jag var. Hur rädd jag var för att träffa hans föräldrar. Hur jag sov där första natten, och parkerade mina pisstofflor i deras hall, storlek 36, avslöjad. Hur det var mer än två år sen allt det här hände. Hur många gånger jag varit ledsen sen dess. Hur många gånger jag varit lycklig. Jag vet inte alls vem jag är, eller vad jag vill. Jag är en cyklande brevbärare som åker skidor. Det låter kanske inte helt dumt ändå. Jag kämpar. Vidare. Mot snäppet lyckligare Caroline!


Imorgon blir det inlägg från en såhär lycklig jag!:)



Pinsamma bekännelser

Det sägs att jag ska få tillbaka pengar på skatten typ nu, har jag fått det? Nej.. Det sägs att det ska regna och åska så luften blir lättare, gör det de? Nej..Det låter som att min skrammelcykel ska skramla sönder när som helst så jag kan fixa en ny, gör den det? NEJNEJNEJ...Otursdag deluxe! Men jag kämpar på! :) Det finns ju mycket att vara glad åt också, jag har en sjuj*kla fin dalahäst, solen skiner, jag har en idolbild med Kasper (Arvingarna), självmordshumlan lever, pannkaksdag imorgon och framförallt kanske en grym cykeltur med min IckeSkramlandeCykel! Det låter ju bra! :) Förresten, ni kan ju inte veta vem självmordshumlan egentligen är. Det är en humla som var dag flyger in i en av alla dessa fågelholkar, första gången jag såg de, trodde jag han var en talibanhumla, som frivilligt kraschade in hos fåglarna, men icke, han lever och bor där, världens lyckligaste hummelliv med världens största hummelhus! :)

Nu ska jag berätta något pinsamt! För två månader sedan, körde jag min första cykeltur. På mtb, med gubbarna. Jag dog flera gånger på väg bort från byn, efter 12 km valde jag att vända.. På hemvägen från Karbenning Station till byn igen, stannade jag och drack tre gånger för att jag var så trött, pinsamt dåligt tränad. I helgen cyklade jag 12 mil, och stannade lika många gånger, som sagt skam den som ger sig. Nu är jag typ bäst på hela våran stora gata (med fyra hus), det är väl bara mamma, pappa och Robert som är bättre, (resten tränar visserligen inte, men ändå, positivt tänk nu!..) Alla kan bli bäst, det krävs bara rätt motstånd, vilja och lite idioti, sen är det bara kötta! ;)

Koo-koo..

Jag förstår inte, jag har så många läsare just nu så jag fattar inte vart alla kommer från?! Naturligtvis är det jätteroligt, men jag måste nog ändå säga som min favorit Maria Montazami sa, "Jag känner mig naken, rädd, exposed.." Vad vill ni alla egentligen läsa om? Jag antar att jag gör ett bra jobb, annars skulle ni ju inte fortsätta läsa. Nog om det, sånt där dravvel är absolut inte roligt att läsa om! :)


Idag har varit en väldigt lång, seg dag. Jag var då inte särskilt trött imorse när vi lyssnade till gökens vackra koo-kooande, men nu däremot, kämpar jag mer för att hålla ögonen öppna, än vad jag kämpade på cykeln imorse.. Jag har typ aldrig hört en gök innan, (jag har nog aldrig brytt mig heller? Förlåt Pappa..) Men nu hör jag den hela tiden, när jag hämtar posten, när jag äter frukost, när jag fikar, när jag äter, när jag fikar igen, när jag strosar runt i trädgården.. Ska den aldrig bli tyst? Nu dröjer det ett år igen, innan jag ska ut och jaga den i morgondiset igen.. (Det var aldrig något morgondis, men det låter mysigare så;)...)


Nu ska jag sova, och kanske, kanske ska jag cykla till Lappens och äta glass imorgon, men det måste var glassväder, lite varmare än de brukar vara i Sverige och skön luft så inte astman vinner över mig! Skam den som ger sig!

Tränat, ätit, duschat..

...och klockan är bara åtta. Jag har varit vaken i fyra timmar redan. Och jag har framförallt cyklat fem mil redan ;) Jag kan nu känna mig duktig hela dagen och inte ha dåligt samvete för att jag inte varit ute och rastat snabbingen i boden..

Det var 23 stycken som var med på Morgongökturen, det är en ganska stor siffra med tanke på folkmängden. Riktigt roligt var det. Speciellt trött var jag inte heller, jag lurade kroppen helt. Nu tror den dock att det snart är dags för lunch, blir svårt att lura den hela dagen tror jag, för ögonlocken är på väg ner nu igen, haha :) Göken hörde vi också, och det var väl därför vi var ute och cyklade, tror jag?! :)
När vi hade cyklat klart åkte nästan alla upp till Gruvgårn och åt frukost ihop..


Ha en bra dag, få inte alltför dåligt samvete för att jag ligger fem mil före er för dagen nu bara ;)

Morgongökturen.

Nu står klockan på 04.15. Idiot tänker ni nog nu. Ni får tänka så, för jag tycker samma själv. Jag måste vara cykelidiot som går upp den tiden för att cykla fyra och en halv mil, bara för att lyssna på en gök?! Nåväl, vad gör en inte för att träffa likadana idioter :)

Hoppas benen är pigga igen efter Siljan Runt, men det skulle bli en lugn tur, och de bjuder på frukost efter cyklingen, hur mysigt är inte det?
Jag skriver imorgon om jag nu inte somnar efter turen haha! :)Så tänk på mig nu, när ni ligger där under era varma täcken och drömmer om allt som inte handlar om cykel och motion! ;)

Ibland så kan ä ända, att ä kom någä drantar

"Jälbipåjkar slängjär däm som slarvugä vantar,
å slagsmål kan bi ma både sten rögålstör.."

Siljan Runt,12 mil
Klockan sex igår ringde klockan, då var det dags att tagga inför start. I bilen påväg till Sollerön ville jag dunka Sabaton för att komma igång så tidigt på morgonen, mamma och pappa valde att lyssna på Arne Hegerfors på p4.. Det var lagom peppande! :)


Tyckte texten i rubriken var passande till helgen som varit. Har aldrig varit med om kroppskontakt på cykel, (lyx mig!) Men mamma däremot åkte på det ordentligt. Vi låg på 50 km/h utför några backar efter Tällberg (tror jag det var?!) Mamma låg bakom mig, och så hörde jag hur hon tjoade och jag tänkte "Hoppas inte det där var min mamma....." Men samtidigt kom det en klunga på runt 30 cyklister, som körde om oss med en otäck fart. Och en av dom, hade knuffat på henne. Då skämdes jag inte längre över hennes tjoande, utan jag var stolt över att hon lyckades hålla sig kvar på cykeln!


De första sex milen gick hur bra som helst, sen tog det slut för mig, hela jag dog typ, förutom benen, som valde att trampa, pumpa och vevvla på..... TACK BENEN! Det bästa var att jag inte var tröttast av alla, för även fast jag cyklade jättesakta, så fanns det folk som nästan stod still!
Fram till Rättvik hade vi grym medvind, sen vände vi om och det blev storm, backigt och trötta ben, och då var det sex mil kvar!

Jag kan inte fatta att jag tog mig i mål. Vet inte om det var tanken på att jag skulle få en dalahäst som gjorde det? Eller om det var en sjujäkla vilja i huvudet som sa åt mig att jag var tvungen.. Jag är fortfarande trött, och nu är det 32 timmar sedan jag tog mig i mål. Sträckan blev 12,4 mil, på tiden 4.52 med 27,4 km/h i snitt.
Jag kanske skriver mer om tävlingen någon annan dag, kanske inte.. Men nu ska jag sova, så kroppen återhämtar sig innan Morgongökturen klockan 5 (på morgonen!!!!) på tisdag..

Bjuder på så många bilder datan orkar med!
Med Vänliga Hälsningar, Norbergs tröttaste cyklist..

Innan avfärd

Jag vid Siljan

Jag vid Siljan igen

Låt resten av bilderna tala för sig själv......

Hard work, work..

Idag drog jag en riktig fuling. Var ute och cyklade efter Avestavägen, som de håller på att bygga om till 2+1 väg eller vad det heter? De har ännu inte fått upp räcken, men de har asfalterat mittfilen, så där får inga bilar åka, utan de får åka i ytterfilerna. Jag kände mig för mycket ivägen, mamma sa inte emot, så vad hindrade oss från att cykla i mittfilen?! Hur många har en egen fil tror ni? Nyasfalterat, inte en bil i vägen och absolut inga pysande lastbilar! Och för första gången i mitt liv har jag kommit ikapp ett motorfordon, en grävmaskin, la mig bakom och då fanns inte ens vinden längre, HELT OKEJ cykeltur! ;)


Nu ska jag gå och sova, ska på hemligt uppdrag imorgon! :)

En bild, säger mer än tusen ord.
Trött, sliten snickare.
Det är snickarns dotter det..