Siffror

160128

Klockan 12.31

3800 gram

54 cm

Tio fingrar

Tio tår

En liten Majken full med kärlek. 

Vet inte vem hon är lik, men hon är gudomligt söt. Och jag som mamma skulle väl aldrig vara partisk! :) 

+1

Jag är tvärslut. Natten som var bjöd på mer värk än sömn om man säger så. Klockan sju imorse lyckades jag somna. 

Till klockan nio. 

Då var jag så hungrig så det gick inte att sova. Annars är allt bra :) 

Nu har jag lagt mig för natten. Med tre bananer vid min sida. Hoppas det räcker fram till frukost ;) herregud, jag har aldrig i hela mitt liv vräkt i mig som jag gör nu för tiden. Det är helt vansinnigt. 

Två små, små promenader har hunnits med idag också. Frisk luft är viktigt när man känner sig lite halvkass. Först gick vi en sväng på ägorna här uppe. Kort och långsamt. 

Sedan tog vi en promenad ner till brevlådan på eftermiddagen, det tog 20 minuter. I vanliga fall går det att slinka ner dit fort på max fem minuter. 

Så vi kan väl säga att det blev något slags rekord ;)

Jens är fantastiskt i alla fall, hjälper, stöttar och säger peppande ord. Jag behöver det, verkligen! Och han ser när jag behöver det som mest! :) 

"Jag önskar att jag kunde ta lite av ditt onda.." Bara den meningen lindrar det som gör ont! :) 

Nu ska jag ta ett allvarligt snack med Knodden och be den komma ut. Tror vi alla får det mysigare om den är på utsidan! Så välkommen ut, 26 låter som ett bra datum! :)

En dag

En dag kvar då. Tyvärr vet ju inte Knodden om det. Inte direkt så att datumet sitter i magen och liksom säger till då. 

Och jag har ju absolut inte stirrat mig blind på att 25 januari är sista dagen som gravid. Nej, absolut inte ;) 

Här är jag väääl förberedd på att gå över tiden osv .... 

Men nejdå. Den kanske väljer att kika ut inatt, eller också har den hela morgondagen på sig. Lika punktligt som sin mor och kommer rätt tidpunkt. Inte för tidigt och inte för sent :) 

Annars har ju Jens siktat in sig på att det blir den 26 januari för då är en viss Wayne Gretzky född :) 

Det känns rätt konstigt det här när folk frågar ;

"Är det dags snart? "

"Ja, imorn.. "

Imorgon liksom. Här har jag gått och väntat i alla fall i åtta månader och så är det plötsligt imorgon!  

Läskigt, spännande, förväntansfullt, glädje, lättnad, skräckslagen.

Ja, det finns HUR MÅNGA känslor som helst angående detta! Men hittills tycker jag att jag tar det med väldigt mycket ro :)

Tålamod

Barnmorskebesök idag. Senast var den  7 januari. Då trodde jag det var sista gången. Nu hoppas jag på att detta var sista besöket. 

"Jag skickar med dig en stor skopa tålamod hem.."

Jatack, det behövs :)

Nästa gång, OM det blir någon nästa gång, är 2 februari. Februari liksom. Känns som en evighet iväg. Lika långt iväg som jag blir negativ när jag är tjock! Alltså väldigt negativ ;)

Får ta och kamma till mig och sluta gnälla nu! :) den som väntar på något gott...! 

En liten Jansson! :) 

Hjärtskärande

För några veckor sedan vaknade vi på morgonen av ett rådjur som skrek. Det gick liksom och skällde sådär som de gör. Som att hon ropade på sin mamma för att hon hade så ont. Men mamman kom aldrig. Ingen annan heller för den delen.. 

Och både jag och Jens mådde dåligt för att vi inte kunde göra något. Inte hjälpa till. 

Klöven var liksom böjd bakåt, och hon hoppade på tre ben.. 

Jag ville bara gå ut och bära in henne, lägga henne i soffan framför brasan, lägga en värmande hand på det onda och mata henne med någon varm dryck. Men det säger ju sig själv, det går inte. 

Vi har sett henne fler gånger nu, och hon har skaffat sig en vän. En vän som hjälper henne. De går tillsammans varje dag och hon har sett ut att må lite bättre. Klöven är fortfarande kass men hon tar sig fram. Och vi har sett att hon äter mycket. Fågelfrön, morötter, potatis, potatisskal och hö. Allt som erbjuds här hos oss. 

När man själv är sjuk så är det ju ett friskhetstecken att man faktiskt äter! 

Men så ikväll hörde jag henne igen, gråtandes. Vännen var borta och hon gick runt här på gården och bara skrek, alldeles ensam. Det riktigt skär i hjärtat att höra det där gråtskriket... 

Så nu har vi ringt polisen och de skulle se om det var något att rädda eller om det får det bättre i rådjurshimlen. 

Jag blev så glad för det var någon mer som hade ringt in och meddelat detta, vi har med andra ord BRA GRANNAR! 

Nu håller vi tummarna för att det blir friskt igen och att polisen tar hand om det på bästa sätt. Något annat vill jag i annat fall inte veta!

Dagen som gått

Jens har gått på sin arbetsperiod igen. Fyra pass kvar, sedan ledighet. Enligt schemat i alla fall :) 

Sen får vi ju se hur det blir med det, för det är det ju bara en som vet. Och denna Någon är oförmögen att tala om det för oss! :) 

Jag är hungrig dygnet runt. Och försöker äta och dricka så nyttigt som möjligt. För det blir många mål om dagen. 

Jag har gått upp med Jens klockan fem och ätit frukost, lagt mig och sovit igen. Gått upp ätit lite mer frukost. Hållt mig bra till lunch. Ätit lunch. Lite mellanmål för att hålla mig till middagen. 

Och nu är jag tvärhungrig igen. 

Ska bara vänta in Jens från sin hockeymatch och sedan äter vi ett kvällsmål. 

Hoppas med allt jag är värd att jag inte vaknar fem imorgonbitti med. Jens klocka ringer inte så hoppas på lite mer sömn :) 

Förutom alla måltider har jag mest tagit det lugnt idag. 

Bäddat rent i sängen, hållt fart i kamin, gjort lingonsylt, hämtat posten och plockat undan lite. 

Det blir inte så många knåp här hemma, men är det någongång i livet jag med gott samvete kan ta det lite lugnt så är det väl med fem dagar kvar till beräknad födelse... :)

Helg

Det har varit en bra helg. Jens har varit helledig. Det har varit kanonväder. 

Visst kan man väl tycka att det biter lite i kinderna, men klär man sig bara bra så är det ju ingen fara. 

Grunda med björnskor så kan ingenting gå fel. :) det är lite så jag jobbar.

Annars är läget under kontroll. Ingenting nytt har hänt, utan det knallar och går här. Inte för att jag väntar på något speciellt, utan mer att det går sin gilla gång :) 

Ett år

Idag fick jag ett sms från föredetta Lövåsen-grevinnan. De som bodde här innan oss alltså. 

Det är tydligen precis ett år sedan vi klev in genom dörren här för första gången. 

Jag minns att jag var alldeles såld. Men jag stod för tillfället osäkert med jobb. Hade en intervju framför mig men inte mer än så. 

Vi pratade och pratade om det, men förstod ju att det var för mycket pengar. 

Då vände vinden och fyra och en halv månad senare hade vi vår egen nyckel hit. Vad fort allting har gått. 

Snart är vi tre och detta är ett perfekt ställe att växa upp på. De är dags att komma ut nu Knodden, så vi får visa dig världen. 

Otålig

Jag är dålig på att vänta. Jag hatar väntetider. Tolv dagar kvar. Om man sätter det till nio månader så är det ingenting. Men om man tänker tolv långa dagar så är det en evighet. 

Får försöka tänka i det stora hela :) 

Nu är Jens ledig fyra dagar i alla fall, när han sedan kliver på igen är det bara sju dagar kvar. 

Om nu inte Bebis väljer att ha lite bråttom ut, vilket jag skulle föredra! :) 

Om och om igen

Nu har jag skrivit det här inlägget om och om igen. Skrivit långt, suddat, osvosv..... 

Jag vet inte alls vad jag ska skriva. 

Jag har mycket känslor inom mig och det är svårt att sätta ord på allt utan att det låter konstigt. 

Jag känner mig tung i alla fall. Har aldrig någonsin varit så tung i hela mitt liv och jag håller på att bli tokig när det liksom är tungt att vända sig i sängen. Tungt att ta på sig skor/strumpor. Tungt att resa sig. Allt är tungt. 

Vi har Jens mormors bil här på låns ett tag. Och jag måste säga att den är min vän. Igår satte jag i en motorvärmarsladd i BMW-n och en i Colten. Till BMW-n höll jag på att inte ta mig upp igen för att det var så lågt. 

På colten var det mer pensionärs-anpassat, så jag nådde utan att böja mig ner. Tack Mitsubishi för det! 

Men snart är det över, om två veckor kommer magen vara borta. Och förhoppningsvis många kilon. Lätt och smidig hoppas jag! Jag är för svag för att vara tung.. En eloge till alla mammor som burit på sina barn! Hjältar hela bunten!!

Snäll tjej

Idag är det femton dagar kvar till beräknat datum. Barnmorskan säger att bebis är fixerad och att det kan hända när som helst. 

Jens har telefon med sig i fabriken IFALL jag skulle ringa. Jag har även telefonnumret till båda ändarna på maskin. Om inte Jens skulle höra sin telefon.

Jag är ju väldigt mot det här med telefon på jobbtid, så jag skulle ALDRIG ringa i onödan :) för att småsurra med honom. Aldrig! Vi skulle nog kunna räkna de gånger jag ringt honom när han är på sitt jobb. 

Men idag hände det. Och jag tror jag skrämde slag på honom. 

Med panik i rösten ringde jag. På grund av strömavbrott. Jens har alltid varit hemma när det hänt innan. Jag har inte brytt mig om att ens titta i proppskåpet..

Och nu satt jag här i mörkret med svansen mellan benen. Svart som sjutton blev det och jag blev rädd. 

Det visade sig dock att det inte var mitt proppskåp, utan i hela Forshaga?! Men nu vet jag till nästa gång hur jag ska göra.

Och behöver inte skrämma slag på Jens som trodde det var BB-time. 

Nästa gång jag ringer är det nog det :)

Vackert

Som vädret är nu. Älskade Sverige! Vad vackert det är! :)

Idag har snön fallit konstant sen tidigt, tidigt imorse. Nu sitter jag tyvärr inte inne på pappas ögonmått, men vi måste ha uppemot 20 cm här på Lövåsen. 

Ikväll har vi varit ute och plogat/skottat. Vore ju jobbigt om bebisen ville titta ut inatt och vi hade slarvat med plogningen. Nu litar jag såklart på BMWen, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra. 

Jens satt i traktorn och jag gick runt med skyffeln. Puderlätt snö, så ingen behöver oroa sig för att jag slet ihjäl mig. 

När min uppgift var klar gick jag och spårade vägar åt rådjuren så de lätt tar sig fram till all mat vi erbjuder. Inte ska väl de behöva pulsa mer än nödvändigt liksom ;) 

Nu har jag helt och hållet glömt bort att ta någon bild. Men det är vinterlandskap, som jag gillar allra mest! Tacka vet jag januari :) -10° visar termometern men det känns mer som -3°, snön för ju med sig sådan värme. 

Älskade vinter, häng i nu några månader till! :)

Bild från innan det började snöa :)

Dagsläget

Sådär ser min graviditet ut i app-världen. 18 dagar kvar. 

Förhoppningsvis. Är inte sådär jättesugen på att gå längre än de 18 dagarna! Det är ju inte direkt någon dans på rosor med -20 grader och en för liten vinterjacka ;)

Längtar så efter att få välja bland alla kläder igen. Det börjar bli tråkigt att stå vid garderoben och fundera; "de grå mjukisbyxorna, eller de svarta?"

Jag har till och med beställt ett till par, för variationens skull. Kul att kunna byta mellan tre par i alla fall ;) så kan jeansen ligga där och hånle mot mig så mycket de vill, jag bryr mig inte ;)

Födelsedag

Jag hade en så bra födelsedag som man kan ha, utan familjen. Familjen har planer på att komma hit lite senare av någon konstig anledning. Strax efter Bebis valt att komma. 

Och ja. Det kan man ju förstå :) 

Men dagen var som sagt så bra som den kunnat bli utan dom! :) 

Jens kom med frukost och paket. Jag hade sagt att 8.30 var väl lagom. 

Pyttsan! Jag vaknade 4.45 och var tvärhungrig. Ner och tjuväta lite. Upp och försöka somna om. Väcka Jens lite diskret så att han tror han vaknade av sig själv och lite fint nämna att jag håller på att gå under. För det höll jag verkligen på att göra. Jens är snäll och går upp 6.45. Vilken hjälte!! :) som senare, efter frukost och paketöppning, somnade om. Så de var inte jättesynd om honom ;)

Bästa tänkbara väder och fina presenter. Och humöret på topp. Megagod rabarberpaj till gästerna och en bordsreservation på Alfies till kvällen. 

Svärmor mötte upp för lite finmat i stan. Och nu ska ni få höra på kärlek.. Jag är ju som en sengångare när det kommer till mat. Jag äter så långsamt att de flesta hinner äta upp långt före mig. De hinner hämta om. Och prata om massa viktigt. 

Själv tar jag gott om tid på mig. Äter. Släpper gaffeln. Funderar. Pratar. Njuter av maten. Tittar mig omkring. Pratar mer. Allt annat än att stressa. 

Förr kunde det väl vara jobbigt. Att sitta och äta ensam när alla är klara. Men jag bryr mig inte nämnvärt längre. Jag är jag och så är det bara. 

Igår åt både Jens och svärmor långsamt. I mitt tempo-långsamt. Jag tror att det var medvetet för att jag fyllde år. Och det var min dag liksom! Jag riktigt satt och njöt av att ha sällskap på den långsamma fronten. Äta upp samtidigt som gänget är något roligt och sällsynt. Och massvis med kärlek och omtanke från dessa två fina personer <3

Att inte veta

Kontrollfreak deluxe. Jag måste veta allt. Ha koll på allt. Tider och datum. 

Tider framförallt. Det är det viktigaste. Som när jag ska till jobbet, jag åker samma minut varje dag. Stämplar in samma minut och så vidare. Det ger mig ett lugn, det här med rutiner och att ha koll på vad som ska ske. Och när. Och hur. 

Nu är jag helt och hållet ute på hal is, för jag vet inte alls när bebisen vill titta ut. Hur det kommer gå till. Eller hur lång tid det kommer ta. 

Jag är helt utanför min lilla tidsbubbla där jag trivs. Jag lämnar allt åt någon annan. 

Men jag börjar inse att det kommer gå bra det med. 

I skrivande stund är det 21 dagar kvar till den beräknade dagen. 21 dagar - tre veckor. Men det kan ju i princip ske när som helst :) det är bara att gilla läget och släppa kontrollen det, fröken Jansson! 

Lördagsmys

Det är JVM på tv. Jag har precis skalat av potatis som jag satt in i ugnen. Köttet ligger i marinad. Drickan på kylning. Ljusen tända. Det är en lördag på Lövåsen. 

Jag är van vid att Jens svarar väldigt kort på mina extremt viktiga frågor mitt under en hockeymatch. Det är liksom hans liv det här med hockey. Finns inget som kan få honom lika intresserad som en NHL-match. Men jag är van. Och jag är helt okej med det. För jag vet att innerst inne kommer jag nog liiiiite före hockeyn, men bara lite haha ;)

Men idag är det annorlunda. JVM står och går på tvn, det är som vanligt.

Det som inte är riktigt som det ska är att Jens har vart ute och mekat med traktorn första och andra perioden. Den har vart stillastående pga något jag glömt och snön vräker ner.

Och nu drar tredje perioden igång och Jens kommer in och säger ; 

"Jag tar och plogar lite jag.. "

Ratad av en traktor från andra världskriget är inte samma sak som en hockeymatch ;)

Men nya intressen är också bra intressen, tur vi flyttade till en "gata" med traktorintresserade grannar som mer än gärna spenderar sin lördag med det där vraket därute! :)