Vikthets

När jag var gravid så fick jag en chock första gången jag stod på vågen hos barnmorskan. Baaam +14 kg. Och då hade jag fortfarande mina egna kläder. Jag skulle själv ha gissat på +5 kg. Max!

Där och då fick jag ångest. MÅSTE ner till mina 55 kg. I alla fall innan sommaren. Hur ska jag kunna visa mig i bikini i sommar om jag inte är smal och nätt? 

Sista besöket hos barnmorskan var 21 januari. Då låg jag på 18-19 kg extra. En vecka senare var det garanterat 20 kg. 

Idag. Två månader senare har jag mina egna kläder igen. Jens får behålla sina ;) 

Jag stänger mina jeans som vanligt och har inga problem att nå ner till mina skosnören. Första gången jag stod på vågen efteråt var jag nere i 64 kg. Och efter det har jag vägt mig en gång. 62 kg. Nu har jag struntat blankt i vågen. Jag mår bra, jag är ohyggligt vacker och kroppen ser nästan precis ut som innan! 

Jag är fin med något kilo "extra". Det gör mig bara gott! 

Har inte ett dugg ångest över att jag inte väger mina 55 kg. Jag vet inte ens vad jag väger. Men jag är fin! Min enda önskan är att jag ska bygga upp mina muskler igen. Inte för att någon ska hylla mig. Utan för att jag ska bli stark igen och må BRA! 

Stolt över mig själv, kan gott klappa mig själv på axeln och säga "du tänker helt rätt kring vikten Caroline! Grymt tjejen!!" :)

Plötsligt händer det

Majkens första vecka här i livet fanns det noll rutiner. Hon sov mest hela tiden. Hur som helst bara. Men när vi kom hem från sjukhuset andra gången så började vi att natta henne klockan nio och hon somnade gott vid halv tio. Ungefär. 

Det har fungerat klockrent för oss, hon vaknar på nätterna, äter, får torr blöja och så läggs hon ner i vaggan och sover vidare :)

I början vaknade hon varannan timme natten igenom. För några veckor sedan var det 00, 03 och 06. 

Och nu senaste tiden har det varit 01 och 04 vareviga natt. Jag har tillochmed vaknat innan henne och legat och väntat, för det har verkligen varit SAMMA tider.

 

Igår var jag tvärtrött. Så trött så jag bara önskade mig en hel natts sömn. Och tamigtusan, Majken sover till TRE!!! Vilken underbar natt. Vaknade sedan 06.30 och jag var såå utvilad så jag vaknade upp med ett leende, beredd på dagens bravader. Då gör hon mig mer lycklig och sover från 7 till 9.30. Skolboksexempel, precis när jag behövde det ;)

Sen ska jag väl tillägga att jag alla nätter i veckan hellre vaknar och ger vår dotter mat och trygghet än att vakna som gravid och gå upp och kissa nattens alla timmar! Detta är en miljon gånger mysigare, oavsett om jag är lika trött :)

Fullt upp

Det blir inte så mycket till inlägg här längre. Det är något annat som tar upp min tid, ni får gissa själva vad :) 

Jag får prioritera det som är viktigt här i livet! :) 

Jag har varit på läkarstation och tagit prover för jag tycker att jag känner mig lite halvkass i kroppen. Och jo, mina värden sen förlossningen är inge vidare. Men de är på väg åt rätt håll i alla fall! :)

Vi har även haft återträff med föräldragruppen. Det var överförväntan-kul! Roligt att se de andra bebisarna och höra mammornas historier. 

Majken har även vart på sin besiktning. Hon hade bra höfter, hörsel och syn. Och hennes vikt/längd går rätt upp! En exemplarisk liten bebis! :) 

Imorgon väntar min besiktning, och jag hoppas på mycket väl godkänt på mig med! 

Nu är Jens ledig i tre dagar till, kliver på igen på fredag. Jobbar några dagar och sedan tar vi tjejer BMWn och åker till Norberg och firar påsk :) Jens ska spendera sin påsk på bruket det är därför vi överger honom ;)

Norberg

I torsdag åkte vi den första långturen med Majken. 22 mil till Norberg! Gick kanonbra. Vaknade bara en gång för lite mat. Sedan sov hon resten! 

Så duktig liten tjej! :) 

Norberg var jättemysigt! Mamma och pappa är underbara och det är alltid en ångest att åka därifrån. Majken fick träffa sin gammel-mormor -morfar och -farmor för första gången. Det var uppskattat från bägge håll :)

Varit ute och promenerat på Norbergs gator, Robert och Sanna har varit förbi, vi har ätit thaimat och bara varit! 

Synd att helgen var så kort bara! :)

Inte långt till påsk dock! 

Idag var jag till Karlstad och skulle få prata med en överläkare om min förlossning. På pappret lät det ju bra. Jag hade skrivit en lång lista med frågor som jag helt enkelt inte vet/minns och ville ha svar på. Men det blev inte som jag tänkt mig. Ut i bilen med tårar utmed kinderna! 

Överläkaren var en karl som inte hade sympati överhuvudtaget. Sen att han var en halvtimme sen så var han ju utdömd direkt! 

Men kom igen, skicka en kvinna som vet vad hon talar om istället för en man som läst i en bok hur det går till.. 

Nej usch. Besviken och vansinnig. Det var dagens humör... 

Lägesrapport

Hur går det med livet?

Det går bra. Det gör det faktiskt! Ja, jag har känt mig totalt hjälplös och bara tänkt "världens sämsta mamma.." 

Men sånt går över. Det kan vara en jobbig timme som jag inte har en aning om vad Majken vill. Men sen kör vi några timmar med sprattel, vädra rumpan, små leenden, vagnpromenader, matning och en varm, MYSIG bebis som snarkar lite gott på mitt bröst. 

Jag kan bara sitta och titta när Jens leker med henne, ger henne kärlek och bli alldeles varm! :) det gör mig glad!

Jens är en pappa som bryr sig!

I både mig och Majken! 

Min tid efter förlossningen har ju inte vart sådär spikrak. Men när är vägen rak egentligen?

Då har Jens funnits där. Och jag måste säga att ligger man med feber och ont lite här och var så är ett blöjbyte guld värt! 

Någon gång de närmsta dagarna åker vi till Norberg och hälsar på, är det sportlov så är det ;) 

Veckan som kommer ska vi på FYRA besök inom vården! Mammakontroll, bebiskontroll och lite ditt och datt! 

Just nu ligger Majky i vaggan och snusar så gott och det är dags för mig med att somna in, imorgon är en ny dag att lyckas på :)