torsdag 25 februari 2016

Sömntutor

Dagen startade klockan sju av en liten parvel som låg och jollrade i sin vagga. Upp i stora sängen för lite mys med hela familjen. Sedan frukost och lite mer mys :) när solen kändes lagom varm tog vi oss  en långpromenad med Emmaljungan. 
Kroppen är inte direkt återställd så jag är trött i kropp som en riktigt, riktigt otränad person. 
MEN jag känner mig starkare för var dag! 
Om några dagar slutar jag med denna penicillinkur också, och då kan ju allt bara bli bättre! :) 

Efter promenaden satte vi oss vid lagårdsväggen och njöt av årets första värmande strålar. 
Sedan gjorde vi något som jag fullkomligt älskar. Jag lade ner Majken bredvid mig på soffan, tog hennes lilla hand, skickade iväg Jens till affären och sedan somnade vi så gott i några timmar! 
Mor- och dottertid på soffan liksom! Älskade stund! :)

tisdag 23 februari 2016

Längesen

Det var längesen jag skrev någonting här. All fokus har legat på Majken och på att jag ska bli frisk. 
Det är snart en månad sedan hon kom och jag är nu inne på min tredje antibiotikakur. Jag hoppas med allt jag är värd att detta är de sista dagarna jag äter det. Annars vet jag inte vad jag gör.

Livet som mamma då? 
Det har inte riktigt börjat bra. Med allt runtomkring. Men jag och Majken, vi klickade direkt. Jag jobbar på att vara den allra bästa mamman åt henne. Och som hon växer, så verkar det inte gå någon större nöd på henne :)
Hon sover bra på nätterna, vaknar tre gånger för lite nattmål och blöjbyte. Sen sover vi igen :) 
Så de negativa som sa "nu får ni inte sova på många år.." de visste inte vad de talade om. 

Annars är hon världens finaste bebis. Som alla mammor säger om sina barn. Jag skulle vilja visa upp henne för hela världen. Men hon är för fin för det så jag visar bara upp henne för dom som bryr sig :) vi kom tidigt överens om att Majken inte ska bli något Facebook-barn, vars bajs-konstisens är känt över hela vänskapskretsen. Inget barn som har en kamera riktad mot sig för att få en perfekt bild att dela med alla man känner och inte känner. Och hon ska slippa bli någon som ska ut på internet för att få Likes.

Vi vet hur mycket vi tycker om henne och det räcker för oss. Och de närmast sörjande går det inte att ta miste på :)


torsdag 11 februari 2016

Barndom

Jag är, såhär två veckor efter förlossningen, lite lagom blödig. Och då menar jag inte att jag sitter och storbölar längre utan jag blir lite tårögd ibland :) 
Jag har tänkt mycket på min egen barndom de här veckorna. På mina fantastiska föräldrar. 

Jag har funnit min allra bästa vän i min egen mamma. Den lyxen är ju oslagbar. Det finns ingen bättre vän, och det bästa av allt är att vi är så lika. Skrattar åt samma saker och kan prata i evigheter, om ingenting. 
I hela mitt liv har hon ställt upp med både det ena och det andra. Jämt och ständigt. Hon var heller aldrig någon sån där pinsam mamma. Som man inte ville ha med sig på utvecklingssamtalen i skolan. Utan hon var den bra mamman som fanns där vid min sida och sa rätt saker! :) 

Och så har vi pappa. En pappa som ALLTID ställer upp, oavsett vad. Som tänker på allt och förbereder för att just jag ska ha det så bra som möjligt. En pappa som alltid ser till att skidorna är vallade, cykeln är pumpad och att vi i familjen har det så bra det bara går.
Han är en sån pappa som fyller på med spolarvätska innan jag ska ut på långtur. 

En gång när jag var yngre och skulle cykla till skolan ringde han till mig och bad mig kolla på julklapparna under deras säng. "Öppna det paketet.." sa han. Överlycklig över att få öppna julklappar tidigare än julafton. Ett par tjocka, mysiga vantar. "Det är kallt ute, ta på dig dom till skolan.." 
En sån pappa är han. Då förstår ni. 

Och så tänker jag att nu har vi fått förmånen att vara fantastiska föräldrar åt Majken. Göra samma, underbara jobb!
Bli en mysig familj tillsammans. Alltid ställa upp för henne och vara där för henne. 
Jag önskar att hon och jag får samma relation som jag och mamma, och att hennes pappa kommer vara som min pappa alltid varit/är för mig! 

Älskade mamma och pappa! <3


tisdag 9 februari 2016

Intensivt

Det har varit väldigt intensiva dagar. 
Tre nätter spenderades på Karlstad lasarett efter världens frossa och 39,9° i feber. Infektion i kroppen och inte sådär jättealert. Är nu åter hemma igen tillsammans med en penicillinkur och ordinerad att vila. 

Tyvärr har kroppen och knoppen tagit stryk av de senaste veckorna och jag är inte riktigt Carro! 
Men hon finns här under den tvärtrötta ytan och är på väg tillbaka! :) 
Idag har vi tagit en promenad ut till den riktiga asfalten och sen kom barnmorskan på besök och vägde Majken! Efter det har jag bara sovit och tagit det lugnt! Precis som jag blivit ordinerad att göra! Duktig Jansson! 

Visste ni förresten att innan vi fyllt i papprena till Skatteverket angående Majky så heter hon bara /Jansson/?!
Så i någon vecka till är hon en liten Jansson ;) ska njuta ordentligt!


tisdag 2 februari 2016

Glamouröst

Jag lever den här glamourösa tiden efter en förlossning. Som jag inte hade en aning om att den faktiskt existerade. Men nu är jag här och jag är på bättringsvägen :) jag gråter som ett litet barn ibland. Är tvärledsen. Så får jag Majken i knät och blir full av värme! 

Jag är rädd för att jag är en dålig mamma, som i fem dagar nu legat i sängen. Eller som ätit smärtstillande så länge. Nu har jag ju dock lämnat morfin och lustgas bakom mig. Och kör med alvedon och Ipren, för att orka med dagen. :) men ändå, en mamma som knaprar piller. Jag är rädd för att göra fel och inte vara tillräcklig. 

Men så ser jag henne med sin fantastiska pappa. Torr blöja. Varm filt. Rena kläder. Luktar som en ängel. Och så lugn. 
Sen är hon ju mätt för det mesta, men det är faktiskt tack vare mig. 
Det andra sköter han om. Samtidigt som han tar hand om mig. Servar med mat, tröstande ord och allt som hör till! :)

Nu hade jag en lång och utragen förlossning, som kunde gått mycket bättre. Men den slutade på operationsbordet vilket nog inte gjorde mitt läkande snabbare! :) så förhoppningsvis är jag ett extremfall i att må dåligt såhär dagarna efter! Det kan i alla fall bara gå bättre :)