Rofyllt

Idag gjorde jag sista förmiddagen på fjorton dagar. Och om ni bara visste hur glad jag är över det. 

Jag ligger i sängen, klockan visar 22.37 och jag behöver inte känna någon stress över att somna för att klockan ringer 4.55.

Nej, nu har jag sovmorgon och börjar inte förns halv två. Heeelt otroligt skönt! 

Jens bar iväg på cykel när regnet väl lagt sig, själv har jag ju lagt cykeln på hyllan för ett tag. Men det börjar rycka lite i cykelnerven igen, så snart är nog suget här. Hoppas på det! Roligt ska de va, annars kan det kvitta! :) 

Jag tog istället fram the gräsklipper och tänkte dra över gräsmattan lite snabbt, 

Haha jag skoja, det är inget man gör på en halvtimme direkt. 

Men jag tycker det är så rofyllt. Musik i öronen, hörselkåpor på, solsken och bara glida runt helt enkelt. 

Vi har delat upp gräsmattan i två, en är min del och en är Jens del. Jag började även klippa Jens sida, hans del av de 5500 m2 som vi har gräsmatta på. Tyvärr råkade den dö längst ner i backen, längst bort från huset. Jens hade visat mig hastighet, aggregatet, "klipphöjd", start, stopp, "shåk" eller vad det heter???

Han visade verkligen allt. Men inte att jag kanske skulle behöva tanka. Hahah! Så när Jens kom hem stod gräsklipparen längst bort och jag satt på altan. Sånt som händer, visst?

Jag skulle ju faktiskt bara vara snäll ;)

Det här med myggen

Alltså ärligt talat. Något måste göras åt det här med myggen. 

Jag är inte insatt i det eller något, men jag förstår att något måste hända. 

De har ju invaderat Deje helt och hållet och jag tror tamejsjutton att de håller på att ta över Forshaga med. 

Här uppe på kullen är de inte så farligt faktiskt, vilket är otroligt skönt!

Men att gå ner till postlådan det är en mardröm. Spelar ingen roll om det är sol eller moln, dag eller kväll. Det är svärmar runt om en. 

Och då tror jag inte att vi har ens hälften av vad de kan vara i Forshaga, och då ska vi inte tala om Deje.  

Så kom igen nu politiker, agera! 

Kunde inte brytt mig mindre i den vitryggade hackspetten som ni påstås skydda! 

Ingenting att skriva om

Det har inte hänt något speciellt nytt, livet bara vandrar på. Jag jobbar fem och en halv vecka till, sedan är det semester! 

Då åker vi snabbt upp till mor och far, hämtar en cykel, sladdar sedan vidare upp mot Funäsdalen. 

Hotell är bokat och klart och jag förväntar mig minst en björn. Nina som bor däruppe såg några för någon vecka sedan och lovade att mata dessa "små" djur tills vi kommer! :) det är kompis det! 

Annars har Jens bestämt sig för att åka Mörksuggan i år, så vi ska dit om tre helger. Vilket innebär Norbergsbesök. :)

Det har blivit lite för mycket med allt nu sista veckorna så jag försöker gå lite på lågfart och göra minsta möjliga för att få ner pulsen en hel del.

Hoppas på förbättring här i dagarna!! :)

Ny vän

Förra veckan var Datsyuk bundis med igelkotten. I alla fall enligt oss. 

Klart man vill att han ska ha nya vänner här på landet. 

Idag kom det en hare och skuttade förbi. 

Tyvärr är ju en hare betydligt snabbare än en igelkott. Så det fanns ingen möjlighet att ställa ner Datsyuk bredvid så att ni skulle få se. 

Med igelkotten var det betydligt lättare! 

Men hemskt kul ändå med all dess djurliv här i krokarna. 

Fullträff

Vi har haft sån tur. Vi gjorde ett beslut. Ett STORT och DYRT beslut. Men det är sååå rätt! 

Det här huset har inte ens legat ute för försäljning. Vi träffade säljarna på en annan husvisning och vips var vi hitbjudna. Och så pang bom var papperna påskrivna. Sån tur man kan ha. På torsdagen skrev vi papperna och på lördagen hade ett par varit här och frågat om de fick köpa det. 

Bara en sån sak. Det är liksom meningen att det är just vi som ska bo här! 

Och jag älskar djurlivet. Igår räddade jag en liten, liten talgox-unge som flugit in i verkstaden och kom inte ut. Då kommer gårdspigan Caroline med handduk och lugnande röst "kom lilla vän, det är ingen fara .." Fem minuter senare flög han i det fria.

Och igelkottarna. Jag vet inte om de bråkar, eller om de ska till och para sig. Men när de ser osams ut går jag dit och säger åt dom att vår trädgård är stor nog åt båda. 

Idag var det bara den ena här, då tog jag Datsyuk under armen och gick ner så de fick hälsa på varandra. 

Rådjuren har fortfarande inte ätit upp något för mig. Antingen planterar jag äckligt eller också är de så snälla som rådjursögonen visar. Men de kommer likt igelkottarna på kvällen. 

Mysigt litet gårdsliv vi lever! 

Att bilen sen är ständigt skitig, de är sånt jag kan leva med ;) 

Söndagsångest

Jag har denna söndag mer söndagsångest än jag brukar. Men de går nog bra på jobbet även den här veckan. Skaka av sig den här känslan bara så ska det nog gå vägen! :) 

Idag har vi klippt gräset, Jens klippte hela trädgården och jag tog rondellen. Lagom arbetsfördelning de! Var faktiskt ganska så skoj, får se hur jag tycker i slutet av sommaren haha ;)

Har hängt mycket med svärmor den här helgen, det är tur att de ställer upp så jag slipper vara ensam. :) Jens sämsta skift är fredagnatt och lördageftermiddag. Vändskift när det ska vara helgmys liksom? :)

Hej igen

Varje morgon , varje kväll! 

Älskar mina nya grannar! :)

Landet

Vi har börjat komma iordning här ute på landsbygden. Att 500 meter grusväg kan ta oss så långt från byn är helt otroligt. Lugnet här är precis vad jag alltid önskat mig. Jag älskar allt med det här!

Jens är iväg och handlar och jag sitter ute på altan.

Solen skiner (det blåser storm) och fåglarna kvittrar. Och här sitter jag på en megamysig inglasad altan. I äppelträdet mittemot mig har talgoxen ungar som skriker efter mat, mor och far talgoxe flyger som att det inte finns någon morgondag. Fram och tillbaka. Fram ich tillbaka. 

Vi har ingen tv och inget internet, men jag lider inte så mycket över det. Lite som att vara uppe i stugan. Lite så känns det! 

Nu väntar jag på att mormor och morfar ska komma, och så väntar jag såklart på Robert och Sanna. För mig har det alltid varit viktigt att min bror godkänt mina inköp.