Mamma-dagar

Det är inte som det låter haha! Jag har haft mor min här på besök sen i måndags och har njutit för fullt.

Önskar så att de bodde närmre! Men det gör de här dagarna guld värda. Det enda som saknades var pappa. Och Robert! 

Men jag vill inte klaga:) 

Vi har gått två rundor golf. Jens och mamma har tränat för fullt. Jag har haft sällskap hem från jobbet och vi har ätit O'learys. Vi har varit på iPhone-jakt utan resultat och bara tagit det lugnt! 

Haft ordentligt med mamma-dotter-tid och jag längtar redan efter nästa gång:) 

Håll hårt i din goda vän

Jag tror jag börjar bli gammal, är helt slut från dom senaste två helgerna. Alldeles matt. Nästa helg ska bli så lugn och skön utan några måsten. Säger jag nu ja, men jag vet hur det brukar sluta :)

Men som uggla sjunger; 

Nu är det sommar men snart är det höst, och då är det inte någon tröst att deppa över förlorad tiiiiiiid ...

Men det började med gyllene tider, sedan hade vi poolkalas. Och den här helgen började det med Uggla och Larz Kristerz och slutade igår med Rydell&Quick! Halsen vägrar bli bra och jag är trött som en liten gris :)

Märker också mer och mer att jag ganska lätt kan sålla bort många ur mitt liv :) jag har det bra som jag har det och det är inte jag som behöver cykla ensam på en tandem. Jag har de vännerna jag behöver just nu och är så nöjd med det! :) de andra som medvetet sårar mig och trycker ner mig för hur jag ser ut, hur jag är eller för hur mitt liv ser ut. De kan kanske bilda klubb och hålla sig härifrån:) 

Lugnt för mig! 

Värmlandsmygg

Som ni säkert vet så är ju Värmland fullt med mygg. Och inte vilka mygg som helst utan typ världens största mygg och dom hugger direkt. 

Tror vi hade en rackare inne en natt. Och jag sover alltid med högerknät utanför täcket.

Resultatet av en natt med en Värmlandsmygga! :)

Julafton

I år slipper vi fundera, diskutera och "bråka" om vart vi ska vara på julafton! 

Det vet vi redan nu vart det blir! Och det kommer först vara i Thailand, sedan förenade arabemiraten och till sist Sverige! 

Posten får klara sig utan världens bästa julkortssorterare i år igen för hon kommer ligga på playan i Asien och bli röd som en gris:) 

Skylla mig själv

Här får man, när man ska försöka vara cool. 

Halsont, snorig och feber som en liten gris. Förstod väl att bad i sjö var en dum idé! Ska aldrig mer försöka leka häftig, tacka vet jag varma poolen på lundgatan, den skulle aldrig leka med mig såhär! 

Söndagsångesten är värre än någonsin. Postuniformen är framplockad, väskan packad och alarmet är på. Frågan är bara om själva brevbäraren är redo?! Märks imorgon klockan sju. Är inte febern alltför hög så ska jag pallra mig dit.

Hoppas!! 

Wild&crazy

Idag gick jag lite över mina egna gränser. Det här med bad är ju inte allt för roligt, kan jag ju tycka. Det är oftast kallt och eländigt. Man ska visa sig i bikini och det vantrivs jag ju med, till tusen. 

Jens familj har ju pool då, med 30 graders värme. Och ja, där kan jag faktiskt bada, utan att huttra :)

I och med detta har inte jag badat i svensk sjö sen jag träffade Jens. Det har hunnit gå fem somrar utan bad i sjö haha ;) lustigt kan man tycka! 

Men idag åkte vi ut till deras stuga istället för poolen och där tillät jag mig själv att bli lite wild&crazy.

Jag fullkomligt slängde mig i. Eller vänta nu. Just ja, det var Jens det.

Jag pinade mig i det påstådda 23-gradiga vattnet. Det kändes som typ fem grader och jag smög mig ner på stegen, i typ 45 minuter. 

Men i kom jag och det borde jag tamejfasen få stående ovationer för :) jag ser väldigt nöjd ut på bilderna men jag borde nästan få mer stående ovationer för mitt pokerface än för själva badet haha! 

Vill tillbaka

Det skulle inte sitta helt fel att imorgon efter turen köra in postbilen i garaget och sen parkera den där för gott. 

Eller åtminstone någon månad. Ha semester och bara må. Men nej, semester kan jag fetglömma och posten måste ju fram.

Därmed skulle jag väl kunna säga att jag tar mig semester i vinter istället. I något varmt land med min finaste! Vart det blir vet jag inte, men att det blir vet jag. (Eller hoppas i alla fall!) 

Sitter ofta och drömmer mig bort och tillbaka till alla fina ställen vi varit på. Där Thailand helt klart kammar hem förstaplatsen! 

Vi har trots allt hunnit med en del under våra fyra år ihop. Och med trots allt menar jag arbetslösa och sånt där som spelar in en del hehe :)

Först tog vi oss an Grekland och Turkiet och sedan London. Året därpå tog vi Gran Canaria och hösten därpå Spanien. 

Våren 2012 drog vi återigen till Spanien och denna gång Barcelona. Och nu i vintras var det Thailand. 

Tittar på resor varje dag och det är en underbar känsla. Varje gång jag delar ut en taxfree-katalog känner jag suget i magen.. Börjar bli dags att styra upp något nu:)

Nytta med nytta

Något som är praktiskt är ju att förena nytta med nöje. Ni hör ju hur klyschigt det låter. Men praktiskt, ja! 

Likt den där cykla-till-jobbet-grejen har jag även tagit detta ett steg längre.

Jag förenar nytta med nytta. Jag låter som en prinsessa, duktig och flitig och bla bla bla. Men det bryr jag mig inte om.

Jag sitter ju i den där gula Fiaten minst fyra timmar om dagen. Och det är ju nyttigt, för pengarna måste ju in.

Och här kommer den andra nytto-saken.

Istället för att lyssna på evighetslånga reklampauser på reklamradion så laddar jag hem P3 dokumentär och är fullkomligt såld. Jag älskar det, glida runt i skogen och lyssna på spännande, hemska, mysiga, roliga och förvånansvärt intressanta dokumentärer! 

Inte visste jag tillexempel att det inte bara är World Trade Center och Anna Lindh som skedde 11/9. Ronnie Petterson tog även han sina sista andetag det datumet. 

Jag har lyssnat på allt från Olof Palme till flodvågskatastrofen. Stureplansmorden och Norrmalmstorgsdramat. Svartenbrandt och Thomas Quick. 

Ja, det känns som jag skulle göra succé i Jeopardy i kategorin Stora händelser i Sverige. 

I öronen idag blev det Gottrörakraschen och Arlandarånet. Och Ronnie Pettersson då. Det finns så mycket händelser som jag som är nittiotalist bara hört lite lätt om. Men egentligen inte har en aning om. Säg bara Estonia, det vet alla vad det var. Men jag har aldrig uppfattat att det var SÅ stort, så mycket folk och så hemskt. 

Nu ska jag inte göra det här till en dokumentär, men jag rekommenderar verkligen P3 dokumentär. 

Bara ladda ner, gratis! 

Och nån vis snubbe sa ju någon gång; 

Kunskap är makt!

Vem det var vet inte jag, men om någon vecka har jag nog lärt mig det med ;)

Kluvet

Jag har ju cyklat till jobbet i tre veckor nu. Det flyter på bra och jag glider mest. Fast just nu ljuger jag. Ljuger så mycket det går. Jag cyklar inte alls lugnt. Jag tävlar jämt! 

Är jag ensam på vägen, då är det lugnt. Men ser jag någon framför mig så kommer tävlingsdjävulen fram i mig! Jag måste åka om!! Och det gör jag, varenda gång! Och jag har aldrig blivit omåkt, aldrig någonsin! 

Men i fredags tog jag det hela till en ny nivå. Min lugna morgoncykling till jobbet förvandlades snabbt till Tour de Forshaga!

Framför mig på cykelvägen såg jag en flakmoped som inte kan ha kört snabbare än 30 km/h.

Nu jäklar, tänkte jag. Nu ska jag om! Närmade mig meter för meter. Vid rödlysena var vi nästan jämsides. Och precis när det slog om till grönt drog jag förbi och höll det hela vägen till "mål"! Lycklig blev jag och förvånad måste han ha blivit. Inte var dag en galen brevbärare knäcker en flakmoppe-gubbe ;)

Önskelista

Det är så konstigt. När man fyller år då är man sådär töntig och inte hittar på något som man önskar sig. Man vill inte önska sig för dyrt och det är nästan skämmigt att ta emot presenter. 

Jag har ju som så att jag får presenter på julafton och det är nog genant. Sedan tolv dagar senare har jag födelsedag och då blir det ju ännu mer genant. Mer presenter, paket och uppmärksamhet.

Det är inte det att jag inte gillar paket, jag älskar dom! Men det är svårt att önska sig och ta emot. 

En annan sak som är svår, det är att mina två dagar bara är på vintern. Då blir det ju automatiskt att jag önskar mig vantar och tjocka tröjor.

Men sommarsakerna då? När ska jag önska mig det?

Till jul ska jag önska mig sommarsaker i framtiden och födelsedagen får vara vinter. Så får det absolut bli :) 

Ofta hon pratar om presenter nu då, tänker ni väl? Men det är så att det är så mycket jag vill ha men det säger ju sig självt att posten-lönen inte riktigt räcker till. Inte till allting samtidigt iaf! Och då hade det ju suttit bra med något slags firar-dag nu, men jag får lik förbannat vänta till julafton haha ! :)

Räkmacka i Värmskog, och ja, jag lärde mig äta räkor när jag var 23 :)

Vi jobbar och står i:) 

Dum blondin?

Sällan va? De som tror det kan ju ta sig någonstans! 

För några veckor sedan fick Jens hem sån där rolig SIFO-undersökning han skulle fylla i och skicka in.

Han gjorde det inte. Efter någon vecka fick han en påminnelse, plus en belöning utlovad ifall han skulle göra det i form av två trisslotter. 

Nu har även fröken Jansson fått hem den där 43-sidiga undersökningen med oändligt många kryss.

Självklart så väntade jag på att få samma påminnelse som Jens fick, inklusive trisslotter. Dessvärre kom det aldrig något. 

Först fick jag hem en påminnelse, inget mer.

Sedan kom det en till med att jag ingick i vinstutlottningen av en premieobligation. Men vart i helsike var mina trisslotter?

I ren protest lät jag undersökningen ligga och vänta, igen.. Varför får Jens trisslotter och inte jag?

Men nu slutligen har jag äntligen fått de utlovade trisslotterna! Äntligen ;) 

Frågan är nu dock, ska jag fylla i enkäten eller ska jag vänta ytterligare och bara håva in massa belöningar? 

Först obligationen och sedan lotterna, undrar vad de har i beredskap? 

En bil, en miljon eller kanske en resa? Ska nog vänta och se, kan ju bli FETT NICE!! ;)

Mycket

Det händer så mycket. Jag är ledsen, jag är glad. Jag är arg, jag skrattar.

Men trots alla känslor som är så går det sin gilla gång. Jag jobbar. Jag kommer hem. Jag njuter av varje sekund med Jens. Han jobbar. Han kommer hem. Och då åker jag igen. Det går runt, runt och runt! 

Känns inte som att jag hinner med någonting alls. Men det är väl så det ska vara på sommaren. Man ska bara glida runt och må gött! Det ska vara mega som min fina bror säger :)

Jag älskar Värmland men jag hatar att det inte ligger vid Norberg. Idag kände jag mig så tom och ensam. Först åkte familjen hem och några timmar senare åkte Jens till jobbet. Och själv blev jag, för första gången på länge hatade jag ensamheten! 

Det värsta

Min allra första ensamma natt i Forshaga. Jag var blott sexton år och hade knappt sovit hemma hos en kompis innan. Mamma hade farit hem och jag var verkligen ensam. Jag kände mig så liten samtidigt som jag kände mig så stor. 

Jag gick hem till några klasskamrater för att försöka passa in. Ni vet, nytt folk, ny by, ny skola. Det enda man ville var ju att smälta in, få en vän och faktiskt tvinga sig att trivas. 

Jag gick hem från kamraterna ganska sent. Tog upp lägenhetsnyckeln för att låsa upp porten. Det gick inte. Det var en speciell nyckel till porten. Självklart inte samma som till min dörr. Så där stod jag då, sexton år och minst i världen igen. Att jag ens hade känt mig stor innan var bortglömt.. 

Kul första natt. Sedan dess har jag inte gjort om det. En gång glömde jag nyckeln när jag var på väg till Forshaga, men kom på det i bilen på väg till tåget så det löste sig med lite missade tåg osv.

Och så nu ikväll då. Jens skulle "lägga ut en nyckel".. Trodde jag det. Han tog med nyckeln till jobbet och här stod jag snopen i regnet och muttrade :)

Skillnaden nu är att jag har en svärmor som har telefon jag kunde ringa, bil hon kunde åka i och en nyckel att lämna över ;) perfekt för stackars mig det haha ;)

Cykel t/r

Jag har ju äntligen börjat cykla till jobbet igen. Eller cykla och cykla, glider på låga växlar. Det funkar fint, lite yrsel precis när jag stiger av cykeln. Men det som inte dödar härdar. 

Igår när jag klev in på postkontoret, givetvis med cykeln. Då står hela gänget på morgongymnastiken i en ring. Och det bara haglar kommentarer som ; nya postcykeln eller? Ska vi byta? Gud vad snygg! 

Och jag bara tackar och tar emot, den där cykeln och jag har ju haft våra mil ihop! :) underbara och jobbiga mil! Och jag saknar det som tusan! 

När jag bestämde mig för att testa cykla till jobbet så tänkte jag främst på bilen. Vad glad den skulle bli av att slippa köra en gammal brevbärare varje dag. Sedan tänkte jag på Jens. Vad glad han kommer bli när han slipper oroa sig för att den där gamle brevbärarn ska göra något tok med sin älskade beemer.

Men nu har jag kommit på en sak. Gladast av alla är faktiskt brevbärarn! Att slippa sätta sig i bilen varje dag. Att istället ta fram två-hjulingen och bara njuta! För det gör jag. Njuter alltså.

Imorse var det 13 grader varmt, men kändes som 13 grader kallt.

Backen här utanför var iskall och då ska vi inte tala om hur kallt det var att cykla över älven :) MEN trots allt så njöt jag! :)

På hemvägen var det motvär från helvetet. Men jag lovar, hade ni sett mig komma där så hade ni sett ett leende. En leende, snart helt frisk brevbärare:)

Underbara känsla, underbara cykel! 

Respekt

Vad trött jag blir på folk som inte har något som helst vett i skallen. Som inte fattar vart gränsen går, eller att alla är lika mycket värda?! Folk som tror att hela världen handlar om dom och att vi andra knappt existerar. 

Jag blir trött på killar som inte har något sporthyfs när det är en tjej med. Hur svårt kan det vara? Jag blir trött på de med högre position som driver en till vansinne. Morgonen var ett fint exempel men jag var positiv hela dagen ändå. Sladdade genom turen och brände asfalt med cykeln på vägen hem. Hem till min älskade Jens som faktiskt förstår allting, som knappast gör mig ledsen och ALLTID ställer upp! 

Det är tur jag har honom när resten av befolkningen just nu verkar pissa mig på ryggen för att sedan låtsas att det regnar.

Puss på dig min allra bästa vän!