Allting har en första gång

Idag gjorde jag något som jag aldrig trodde skulle ske. Och då menar jag ALDRIG med stora bokstäver.

Det gäller det där kaffet, som jag hatar.
Alla säger att "det kommer med åldern". Bullshit tycker jag. De har även sagt att man ska lära sig när man börjar jobba. Bullshit igen. På posten har de så fint en kaffemaskin. Med alternativet varm choklad ;)

Så nu kan ni ju tänka efter vad brevbärare Caroline tänker när hon stoppar sin kopp därunder. Det är inte "Åh vad gott, nu ska jag tvinga i mig en stor kopp med äckligt kaffe."
Det är mer " jag tar en kopp choklad, dricker jag tillräckligt fort hinner jag ta en till!!"

Nej, det där kaffet har jag bojkottat, totalt!
Men lik förbannat måste vi ju ha en kaffekokare eftersom att ALLA andra dricker det. Så vi har haft ett stort åbäke till kaffekokare ståendes i köket. Som varken jag eller Jens har förstått oss på.

Idag förstår ni, idag åkte den ut!! Och jag åkte till JULA och köpte en liten, liten kaffekokare för två muggar :) alldeles perfekt tycker jag! Och får vi mer än två gäster, ja då får kaffet dröja ett tag!

Inga konstigheter, om ni frågar mig, men då har jag aldrig haft det där berömda kaffesuget heller haha ;)

Dåligt nu!

Tror jag har skrivit om allt redan, under de här två åren jag bloggat. Nästan i alla fall. De verkar då så. För jag kommer inte på någonting.

Ni får se en bild från idag istället. Jens byggde en snökoja till Datsyuk! Vet inte vem som hade roligast. Jens som fick bygga koja igen, Datsyuk som fick gå in i den eller jag som fick sitta och titta på :)
Söta är dom i alla fall, dom där två :)

Februarivärme

Idag har det varit riktigt härligt ute. Suttit på trappen ett tag, borstat Datsyuk fri från vinterpälsen och njutit av solen. Solen som faktiskt värmde.
Ökade nog mina fräknar med 100%. Fint va? :)

Hatade dom där fula fräknarna när jag var liten. Och mamma sa alltid ; det är fint och det är ett friskhetstecken.
Frisk eller inte, fräknar var fult! Men nu tänker jag annat, det är faktiskt ganska sött :) den äldre Caroline är alltså smartare än Lill-Carro! Bra va?

Datsyuk hade förresten snöpremiär idag. Trodde han skulle vara en riktig fegis, men nej. Han visade sig vara en riktig tuffing i snön. Hoppade runt och skvätte snö, krafsade och satte sig tillochmed i den!
Kanske är en liten snö-Datsyuk det där :) men egentligen, killen han fått sitt namn av trivs ju på is, så varför skulle inte vår lilla kille trivas lika mycket ;)

Har fått två bra nyheter angående posten också! Schemalagd i mars och en sjudundrande lön! Fattade ingenting när jag öppnade lönekuvertet den här gången, cashing sa de bara och jag var stenrik ;)
Tackar tackar för det, kungliga postverket ;)

Norberg-Mora-Leksand-Norberg-Forshaga

Nu har vi varit ute och farit lite i helgen! Åkte till Norberg först, hälsade på hos farfar och tände ett ljus. Umgicks med familjen och packade ordning allt inför Mora.

Fredag morgon pep klockan 4.50, då for vi upp till Mora för att mor, far och Jens skulle köra kortvasan. Kom dit åtta och jag satt på ett café till elva. Moras kaffestuga. Nästa år hoppas jag på att kunna vara med, och låta någon annan sitta där och vänta på mig :)
Kikade lite inne på Johns sport och gick sedan bort till målet för att se de första åkarna. 11.23 kom Robin Bryntesson i mål, 50 åkare senare kom min pappa, (rätt häftigt ändå ):) på tiden 1.51.

Mamma kom sedan inglidandes på 2.17 och slutligen Jens (som startat en halvtimme senare) på 2.00 :)
Gänget var samlat igen och vi åkte vidare till Leksand för att köpa bröd. Skulle ätit pizza där men fick bli grekiskt då vi inte orkade vänta på att pizzerian skulle öppna.

I snöstorm tog vi oss sedan hem. Eller storm och storm, men snö överallt i alla fall. Lade mig och sov, mer trött i huvudet än någonsin! :) bra dag förövrigt!

Lördagen blev en riktig softar-dag. De var trötta från loppet och jag hängde bara på, även fast jag inte varit duktig och kört. Vi åt från nya thai-restaurangen i Norberg, ingen höjdare direkt. Men kul med något annat än en pizzeria :)
Sedan åkte vi över till Fagersta och kusin Daniel som fyllde år! Riktigt trevligt kalas som slutade med efterfest för mig och Jens hos farmor till strax efter ett haha ;)

Idag har också varit lugnt, tittat massa gamla tidningsurklipp, tittat på skidorna, och sedan for vi hem!
Nu sitter vi här och tittar på Johan Falk innan vi ska sova.

Världens trökigaste inlägg. Som en dagbok typ. "Idag har jag..... Sen gjorde jag..... Och sen gick vi......"
Trökigt, jag vet! Ska bättra mig, betydligt ;)

Gott sällskap

http://www.svt.se/sport/ishockey/sanny-lindstrom-talar-ut

Läs det, titta på filmen. Och där kan ni höra nästan en kopia av hur jag mår/har mått.

Är i gott sällskap i alla fall. Men ändå, fruktansvärt ledsen på vad som hände mig!

Mora

Det är lite dåligt på skrivfronten just nu. Som att göra en dålig period, dåligt lopp eller helt enkelt bara en dålig dag.
När jag tar upp blogg-appen så hinner jag stänga ner den redan innan jag skrivit en titel på inlägget. Kommer inte på vad jag ska skriva. Har ingen aning om vad ni vill läsa om. Mitt liv antar jag. Men det är rätt stilla i livet just nu. Händer inte alltför mycket nytt.

Därav problemet. Men det händer väl saker snart antar jag. Jag ska på Magnus Uggla om en månad. I sommar blir det Lasse Stefanz och Gyllene Tider. Och förhoppningsvis många, många mil på cykeln! Sen hoppas jag på oändliga soltimmar den här sommaren.

Men just nu, just nu är det helt stilla. Mitt emellan de där perioderna. Det händer ingenting just nu.

Imorgon ska jag i alla fall åka mot Norberg för att sedan åka vidare mot Mora och Kortvasan. Eller jag och jag. Jens, mor och far ska åka. Jag är bara publik. Som vanligt! Ska hänga i Mora en hel dag i min ensamhet och få tillbaka allt dalmål jag tappat! Kommer bli bra det där :) kanske kan vara lite smart och hålla deras plånböcker när de åker. Kan jag ju shoppa loss inne på vasaloppstältet ;)

Får väl återkomma med något roligare inlägg när jag släppt sargen och kommit in i matchen igen.

Längtar iväg

Sitter här och tittar på bilderna ifrån Thailand. Rätt underligt att vi faktiskt var där för två månader sen.
Känns som att det var längre iväg, men det var det såklart inte. Den lilla färgen jag fick när vi var där är för längesen borta. Om jag ens hade någon, hehe!

Men minnena kommer alltid finnas kvar. Likaså bilderna. Får väl drömma mig tillbaka.

Grym morgonpromenads-hund, visar upp sitt finare jag!

Jag och Jens träffar på några trevliga japaner en morgon

, som absolut skulle ta kort på oss.

Njuter av skuggan på Railay Beach

Njuter av solen på Railay Beach

Mat-gubbe på Poda Island

Bad-tjej på Poda Island

På-väg-att-bli-badtjej på Poda Island

Hungrig apa på samma ö!

Traktor-Jens på andra sidan av Poda

Jag på promenad :)

Mor Apa tittar till sitt apbarn :)

Någon häftigt djugelvattenfall, som inte var så häftigt ändå.

Solnedgång som inte gör sig rättvis på bild

Min finaste djungel-Jens vid det där vattenfallet.

Jag vid solnedgången på Ao Nang Beach, vet inte vad jag gör?!

Poda Island, mamma tycker det ser ut som henne. Jag vet inte jag haha! :)

Jag på fränaste promenaden påväg till Phra Nang Beach..

..där Jens senare köpte mat åt oss.

Såg en ny slags apa påväg tillbaka till båten på Railay Beach

Fick även se hajar på den promenaden.

Någonstans, någon kväll

Droggy

Imorse vaknade jag, lik förbannat, av migrän. Hej du ljuva söndag! Fick "som tur var" migrän-medicin utskrivet förra veckan och kunde ta det direkt jag vaknade. I hopp om att rädda söndagen.

Har minst sagt varit negativ till de där pillerna. Jag behövde dom för att kunna jobba. Och på jobbet kör jag bil. När jag hämtade ut dessa sa apotekaren att jag inte fick köra bil med dom. Är ju perfekt de! Herregud!
Men jag tänkte att jag lär väl prova på det om det faktiskt, mot all förmodan, skulle vara bra!

Klockan nio tog jag det. Vaknade upp igen klockan tolv. Och har först nu börjat piggna på mig. Har legat i soffan hela dagen och inte förstått någonting.
När Jens frågade bekymrat hur jag mådde svarade jag ; droggy.
Det blev en ofrivillig blandning mellan drogad och groggy! Då förstår ni att jag mått kasst idag, varken hjärnan eller kroppen har fungerat! Och då kan jag säga att jag hellre har migrän, som jag ändå vet vad det är. Inte något droggy-piller som får mig drogad en HEL söndag!! Tack för mig!

Karlstads godaste pizza

Jens bjöd ut mig på Alfies idag! Jag fullkomligt älskar stället! (Och Jens såklart hehe ;) )
Jag älskar deras pizza, när jag bett om mindre ost. Då är den som en pizza ska vara! Har de senaste åren velat fara ner till Italien. Inte för att titta på gondoler eller Coloseum. Utan för att äta äkta, italiensk pizza. För att testa liksom! Får nog styra upp det snarast möjligt!

Men åter till Alfies. Mysigt ställe, god mat och bra personal! Värt ett besök!! :)

Det var ju alla hjärtans dag idag. Ett påhitt från affärsmännen tycker jag. Men alltid roligt med sådana här speciella dagar:)
Dock älskar jag ju Jens 365 dagar om året, inte bara idag :)

Halvår av saknad

Nästa vecka har det gått ett halvår sen farfar lämnade oss. På Jens födelsedag, den 21 augusti. Vi var och spelade tennis den tisdagen, för ett halvår sen. Jag minns att jag skrattade och var lycklig. Jag duschade och åkte hem och Jens stannade kvar och spelade innebandy med hockeylaget.

Jag bjöd hem hans föräldrar hit på muffins och kaffe, i smyg. Han visste inget, anade ingenting alls. Vi firade honom när han kom hem från träningen och jag tror jag lyckades göra hans 23-årsdag till något fint.
Då visste vi inget, inte än...

Den 22 augusti kom samtalet. Samtalet som gav mig mer smärta än jag någonsin tidigare känt! Farfar var borta? Vadå borta undrade jag? Han kan inte vara borta! Inte finaste farfar! Jag låg och grät på badrumsgolvet, fattade ingenting. Han var borta och ingen visste var han var. Bestämde mig för att fara hem direkt. Jens tvingade i mig lite stuvade makaroner och köttbullar, jag åt knappt. Jag bara grät. Vi tog Yvas bil och åkte i ett regnväder utan dess like. Hade repeat på Vart jag än går, med Stiftelsen. Då visste jag inte att den skulle bli en radiohit som spelas dygnet runt. För mig handlar den bara om farfar.

Vi kom hem till sorgen och ovissheten där hemma. Jag höll tårarna inne, ville inte gråta mer. Jens skulle jobba eftermiddag dagen därpå, så han åkte hem igen. 50 mil på ett halvt dygn..

Den 23 augusti satt jag hos farmor hela dagen, medan resten av släkt och norbergsbor var ute och letade tillsammans med polis. Har aldrig tidigare insett hur bra polisen är. Nu fick jag veta. De här timmarna är de längsta i hela mitt liv. Varenda minut gjorde ont i mig. Att inte veta!

På fredagen den 24 augusti fann vi honom. Försent. Annonsen i Fagersta-posten där han var efterlyst ändrades. Nu stod det istället ; Saknad norbergsbo återfunnen död.
Den annonsen har jag fortfarande på förstasidan på internet i telefon. Kan inte radera det. Kan bara inte. Och nu har det gått ett halvår. Han skulle fyllt 80 år den 3 maj. Men det hanns inte med......

Hockeyänka

Jag är ju ofta hockeyänka, trots att han "bara" spelar i division 3! Egentligen kanske det inte är så ofta, i jämförelse med. Dock gör dom där himla fredagsmatcherna att det känns som ofta. Men nu är det slut på matcher, och jag känner lite saknad, redan! Helt plötsligt har vi lediga fredagskvällar. Det har vi inte haft på länge!

Men nu skulle jag inte prata om mitt hockeyänkeliv. Trots att jag är det tre kvällar i veckan, plus alla elitserie- och NHLmatcher som han prompt måste se :)
Nu ikväll fick mamma också testa på hur det är! Haha! Jag brukar alltid ringa henne när jag är ensam och så kan vi nästan prata bort en hel Jens-är-på-träning-kväll:)

Ikväll fick hon ringa mig för att pappa var iväg på Leksand-Södertälje! Lite ombytta roller sådär för en kväll! Nu spelade ju pappa visserligen inte då, haha. Men så fort karln i huset är iväg på hockey så gills det som hockeyänka :)

Idag knåpade jag ihop tolv minuter på trainern, då började det gunga lite för mycket! Men det är bra i alla fall :) får vara glad för det lilla! Lyssnade på Drängarna till det, och ärligt talat, bästa cykelmusiken. Ni vet den där Raggaren, det var perfekt takt och allt!! ;)

Akutbota

Undrar om det ordet finns eller om det är något påhitt från mig. Vi kan säga att det är Norbergsmål så är det inget mer med det sen :)
Akutbotning går till som så att man har jätteont någonstans, men man måste bli frisk och kry så snabbt som möjligt. Säg kanske tio minuter. Det är en konst ska jag säga er, men det kan gå, om man stänger av alla Aj-vad-ont-det-gör-tankar.
Och sen gör man det man ska.

Imorse var det så. Måndagar är de värsta för mig, (säkert inte för någon annan i hela världen, hehe) men då vet jag sällan om jag ska jobba eller inte. Utan de ringer och väcker mig strax innan sju. Och stressen över det ger mig självklart mer huvudvärk än vanligt, inga konstigheter. Imorse när de ringde så var det som vanligt. Och då får jag ställa fram klockan en kvart. Och under den här kvarten, ska huvudvärken vara helt borta för att jag ska orka iväg.

Dessvärre ligger jag här i sängen nu. Nästan sexton timmar senare. Jobbat, bytt sängkläder, duschat, spelat tvspel, pratat med mamma, ätit mat och allt sånt där. Men fortfarande, denna ständiga huvudvärk!
Welcome to my world!!

Mamma blev i alla fall glad över proffs-inlägget om henne igår:) kul att man kan glädja folk! Eller folk och folk, finaste mor :)

Proffs-mamman

Man skulle ju nästan kunna tro det. Att hon är ett proffs alltså. För det första, hon är 48 år. För det andra, hon har opererat höften TVÅ gånger. Nu undrar jag om jag får skriva ut ålder på mor min, men herregud, åldern är bara en siffra. Och det bevisade hon hyfsat fint i helgen.

På Kristinaloppet i Norberg. Tre tungåkta mil med blåst. Och mamma slänger sig in på en fin 25e plats. Och nu tänker ni nog; Norberg är ju så litet, vem vill åka skidor där? Ni kanske tror att det inte var så många med. Men då kan jag säga att det var 509 tjejer som tog sig i mål.
Och MIN mamma var topp25! Säger nog grattis till både henne och mig. Till dig mamma för att du körde hur GRYMT som helst. Och till mig för att jag har sån snabb mamma ;)

Idag har vi haft ett riktigt trevligt djurliv här, ett rådjur och en hackspett! Och jag älskar det, saknar skogen hos mor och far! :) tyvärr var rådjurets kompis överkört här uppe vid vägen :( så nu är han ensam! Nu ska här skalas potatis så han får lite potatisskal av mig åtminstone! :)

Helgen blev rätt bra tillslut. Trots jordens migrän och en riktig dipp över de här med min skalle. När migränen väl släppt var klockan över åtta och jag trodde på en trött hemmakväll så fick jag ett sms :) bara hoppa in i duschen, sminka upp sig och dra på sig en festblåsa! For sedan ner till Färjestad och en kille i Jens lag, som förövrigt är född i Avesta ;) hur fränt är inte det på en skala?!

Blev en riktigt trevlig kväll. Så kul att få träffa lite folk för en utböling som mig. Fick lagom många pikar för Brynäs och lagom många för min dialekt. Men det där tar jag så lätt med en klackspark! Och ärligt talat, att pika någon på värmländska har inte så stor effekt hehe ;) och ja, ni kan se det som en pik! För nu är jag inte ensam längre. Utan vi är TVÅ som är född i Avesta ;) GÖTT!!

Jag ger ALDRIG upp

Efter två DYGN med migrän efter skidorna har det ÄNTLIGEN gett med sig. Alldeles slut i huvudet, men det gör åtminstone inte ont längre! Skönt det! Dagen har varit riktigt bra, kört fast ett antal gånger och bara surrat med trevliga människor! :)

Kom hem och vilade på soffan. Och tänkte; Nu får det bannemig vara nog!
Slängde på mig cykelbyxor och cykelskor. Hoppade sedan bestämt upp på cykeln. Bestämde mig redan innan att åtta minuter, det måste jag klara. Elva minuter satt jag innan jag var tvungen att gå av för att hjärnan körde virvelvind med mig! Förstår ni, ELVA hela minuter! Det är det längsta jag cyklat sen 18e januari, förra året!!!! :)
STORT GRATTIS till mig själv! Det blir bättre, även fast det går ooootroligt sakta!
Nu har jag massa positiv energi inför helgen, underbart! :)