Rennstasnipan

I lördags satte vi oss i bilen och åkte mot Högboda, långt utanför Kil. Asfaltsvägen tog slut och grusvägen blev sämre och sämre. Till slut kom vi fram till "Vandringsled". Med väskan packad och skorna knutna begav vi oss upp mot utkikstornet. Utan några angivna sträckor så kändes de som att det inte kunde vara så galet långt. 

Vi gick förbi fjärilsfältet, groddiket och massa kolmilor. Och så kom det plötsligt en stig åt vänster och en åt höger. 

"Vänster är nog kortast" sa jag. 

Okej, tyckte Jens och vi traskade vidare. Helt slut i flåset, det var ju ett megaberg på 252 m.ö.h. Vänster var absolut inte kortast, det var runt hela berget innan vi kom fram till tornet. Väl framme var det väldigt högt och fint. Vi fikade med bulle, choklad och Enervit. 

Så tog vi den andra vägen ner, betydligt kortare men vad gjorde väl det, egentligen? :) 

Idag har vi cyklat i stormvindarna, 35 km varav hela vägen från Karlstad var med kraftig motvind. Mycket cyklister ute efter cykelvägen vilket är kul. Det har blivit ett Värmland på två hjul. 

 Sedan åkte vi och tittade till våra framtida ägor ute vid Lövåsen. Jag längtar ihjäl mig!!! :) och jag har en miljon planer. Det mesta är i trädgården.. :)