Onödigt

Jag kommer ihåg när Majken kanske var en sisådär fyra-fem månader och hon hade så svårt att somna om själv på natten. Alltså, bara hon vaknade till så ville hon till famnen och det var SÅ jobbiga nätter. 

Till slut tappar man tålamodet och vi ringde till en barnmorska och hon sa åt mig att Majken inte längre skulle få somna i min famn, som hon alltså gjort sen födseln. Detta var nog de jobbigaste nattningarna jag vart med om. Majken var ledsen. Jag var ledsen och allt var bara en enda stor mardröm. 

Jag skulle alltså låta henne gråta sig till sömns. Men jag är ju inte gjord av stål. Jag gav upp och kände mig som världens sämsta mamma. 

Nattningarna blev harmoniska igen och jag såg fram emot dom. 

I dagsläget vill Majken absolut inte somna hos mig. Det är kanske mammatid i två minuter sen vill hon till sin säng och sin älskade kanin. Jag ligger i en säng bredvid och väntar in hennes sömn ovh sen stoppar jag om  och går ner. Så smidigt! 

Och så onödigt att kämpa emot Majkens behov av närhet, när hon faktiskt ville ha den. 

Vi fick en såååå fin teckning av Sanna! Jag blev megaglad och ska rama in ovh sätta upp! Gjorde inte bara min dag, utan hela min vecka! :)