Segt

Jag känner inte att jag har något att skriva om. Aldrig. Det ploppar inte upp några idéer längre. Automatiskt liksom. Eller jo. Ibland gör det de. Men det är ofta på jobbet. När jag jobbar ensam. Helst mitt i natten. Och ni kan ju tänka er att jag glömt det så fort jag kommer hem :)

Men vi har jobbat ännu en period i alla fall. Även hunnit vara lediga tre dagar. Fast det känns som en halv. Men skönt att ha söndagkväll och veta att det inte är något jobb imorgon! Den känslan är skön! 

Sen är vi ju faktiskt ett väldigt härligt gäng, vi på det nya skiftlaget. Där meningar som "Gud bevare mig väl..." sägs betydligt mer ofta än såna där ungdomliga fraser. Ingen av oss använder heller telefon på arbetstid och DET är något jag värdesätter högt! 

Jag trivs riktigt bra med 60åringarna. :)

Arbetskamrat ; Carro, jag har tappat bort min telefon, kan du hjälpa mig? 

Jag ; absolut, vi kan väl prova ringa på den och se om vi hör den? Vad har du för telefonnummer? 

Arbetskamrat ; det vet jag inte, jag ringer ju aldrig till den själv heller?! 

Jag ; nej, de är klart (suck), jag söker upp ditt nummer här. "Numret du söker kan inte nås.. Tut tut tut.."

Men du, är den avstängd, frågar jag? 

Och får till svar, som världens mest naturliga; 

Ja, klart den är avstängd. Jag använder den ju inte just nu?!

Hahah, det är inte lätt när det är svårt ;)

Och jag får i varje fall skratta. Väldigt mycket! :)