Jag är rädd för att jag är en dålig mamma, som i fem dagar nu legat i sängen. Eller som ätit smärtstillande så länge. Nu har jag ju dock lämnat morfin och lustgas bakom mig. Och kör med alvedon och Ipren, för att orka med dagen. :) men ändå, en mamma som knaprar piller. Jag är rädd för att göra fel och inte vara tillräcklig.
Men så ser jag henne med sin fantastiska pappa. Torr blöja. Varm filt. Rena kläder. Luktar som en ängel. Och så lugn.
Sen är hon ju mätt för det mesta, men det är faktiskt tack vare mig.
Det andra sköter han om. Samtidigt som han tar hand om mig. Servar med mat, tröstande ord och allt som hör till! :)
Nu hade jag en lång och utragen förlossning, som kunde gått mycket bättre. Men den slutade på operationsbordet vilket nog inte gjorde mitt läkande snabbare! :) så förhoppningsvis är jag ett extremfall i att må dåligt såhär dagarna efter! Det kan i alla fall bara gå bättre :)
Ni är den sötaste familjen, Majken har fått de bästa, stoltaste föräldrar som hon kunde önskat sig. Var inte så hård mot dig själv, inse din storhet och det ni gjort (där du och din kropp fick stå för det hårda tuffa arbetet) och var stolt över det, stolt och nöjd/ fm
SvaraRadera