"Som asfaltsbarn blir man galen om man är borta mer än en timme från stan..."
Ja, ni fattar ju vad de handlar om!
Majken är tvärtom. Idag gick vi in till byn för att handla. Vi gick på hennes sovtid. Som hon sover varenda dag. Men inte idag. Vi gick tre km dit och hon satt med och var vaken.. På hemvägen började hon på att bli otålig.
Eller otålig är snällt uttryckt. Hon var inte alls glad på att sitta i vagnen.. Men jag fortsatte köra och försökte med alla mina knep! :) ingenting fungerade..
Till vi kom tillbaka till grusvägen. Där slocknade hon direkt. Så hon satt med i 5,5 km och var jättetrött.. Men inte förns vi körde in på grusvägen kunde hon somna..
Snacka om att vara ett grusbarn! Hon sov sedan den sista biten hem, plus två minuter. Sedan var det full fart igen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar