Stackars kanin

Majken har från födseln haft med sig en kanin. I början satt kaninen bara i hörnet av vaggan. Idag ska den med helst överallt. Men vi sätter ju gränser. Det är en sovkanin. Och ibland tröstkanin. Vi får gömma den på dagarna och hoppas på det bästa. 

Såhär såg den ut till att börja med. Riktigt sånt där Teddy-tyg. Mjuk och gosig. 

Sen lärde den känna Majken. 

Jag tog en bild på den för några veckor sedan för att ha vid eventuellt borttappande. Den betyder ju allt för fröken. På kvällarna får hon den och så vill hon ner i sängen och bara somna. Inga protester. 

Imorse hände det som inte får hända. 

Kaninen hade någongång under natten tappat sitt ena öga. Och förtvivlan som uppstod när vi såg det var hemsk. Majken bara tittade, och grät. 

Och mamma är ingen ögondoktor så jag kan inte laga. 

Jag har hört av mig till en riktig överläkare angående ögonskadade kaniner, (gammelmormor) och hoppas bara på det bästa nu! 

Klart kaninen ska ha två ögon! 😓