För syns skull

Nu ska ni få höra min historia om vad som hände i det där Memira-huset! Där jag gjorde mina ögon alltså. Direkt när jag kom dit så fick jag en lugnande tablett av något slag! Men det var inte direkt så att jag blev varken lugn eller mindre nervös.
Ärligt talat, tror inte en liten tablett lugnar mig när jag är skräckslagen!

När jag kom till den riktiga doktorn som skulle göra det på mig så fick jag något extra insprutat. Och då mina vänner blev jag lite groggy!

Jag fick sedan ta på mig sån där snygg sjukhusmössa och gå in och lägga mig på en brits. De spände sedan upp ena ögat, vilket var extremt obehagligt. Där och då släppte jag ju all kontroll över mig själv, som jag aldrig gör annars!

Nu droppades det i det ena efter det andra i ögat. Bedövning såklart! Sedan började helvetet, det var så äckligt att se när de skrapa på ögat, jag kände inget. Men jag såg det och var fullt medveten om att det hände, i mitt öga liksom. Sen bad de mig hålla blicken på en punkt, och då slog lasern igång. Och ja, det luktade bränt, och det var mitt öga som de bränt!

Vid det här laget hade jag väl klämt sönder Jens händer, och då var det ett öga kvar!
Ni som tagit hål i öronen vet. Man vill inte ta hål nummer två, för att första örat var så hemskt!
Samma känsla här, VILL INTE!

Men jag gjorde det, och nu är det klart. En erfarenhet rikare, bra syn och ALDRIG mer linser eller glasögon!
Det låter ju hyfsat nice tycker jag ;)

Men nu , nu ska jag dra till Barcelona , hasta la vista baby! ;)