Vet ni vilka jag menar? De gör allt de kan för att trycka ner en på de mest löjliga vis. Helt enkelt för att visa att de är män. Men på riktigt, kan dessa små pojkar inte bete sig mot en tjej så har de mååååånga år kvar tills de blir man. Tragiskt nog stannar de nog som pojke livet ut.
Är man tjej så får man stå ut med en del under pojkarnas resa till de män de borde bli.
Vissa föds visserligen till gentlemän, medan vissa liksom missar tåget och aldrig kommer med.
Mitt livs första upplevelse av detta var när jag spelade fotboll med grabbarna. Som tjej ska du vara sämre. Så "är" det bara. På Malmheden hemma i Norberg den där gången, så var jag väl elva-tolv år.
Och jag har alltid varit duktig idrottande tjej. Jag tog bollen av en kille. En av de bättre killarna. Och vet ni vad jag får höra?
"Din j*vla h*ra..."
Men kom igen, jag var elva år. Vad är det för något liksom?
Den killen hade hoppat av tåget redan då, och jag skulle gissa att han är kvar på samma nivå.
Ett annat exempel. I Forshaga. Mitt livs cykelsommar. Vältränad som sjutton. Cyklar om en EPA på raggarstråket på byn. "Tror du att du är cool eller, ditt l*der?"
Ännu en kille som missat tåget. Kanske han åker EPA än idag?
Som tjej får man alltså höra en del genom livet. Men tacka vet jag dessa gentlemän. Tacka vet jag att de är många, många fler än de små, små pojkarna som missat tåget och trillat av på foreveralone-stationen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar