Stackars föräldrar

I Jens bilar så har det alltid funnits AUX så vi har kunnat ha antingen Spotify eller ett USB-minne fullt med musik. 

Så i fem år har jag varit van med det. Lika i pappas bil. Samma lyx där. 

I min bil nu är det antingen radio eller cd-skivor.

Och jag är såhär tre veckor efter mitt bilköp trött på de cd-skivor jag har. Trots att det är tre stycken med Uggla. 

Borde kanske inte klaga ;) 

Nu har jag knappt åkt några långsträckor alls, utan till jobbet och till stan ungefär. Och en gång hem då :)

Och så kom jag att tänka på när vi var små, jag och Robert satt i baksätet och tjatade öronen ur våra stackars föräldrar att sätta i den där Gyllene Tider- eller Magnus Uggla-skivan. Jag kunde ju för allt i världen inte förstå varför de inte ville? Varför skulle vi lyssna på tråkig radio? 

"För att vi ska höra om det blir något trafikmeddelande...." sa de. 

Och vet ni, vi tjatade ännu mer. 

Såhär 15-20 år senare förstår jag. Jag förstår att pappa inte ville lyssna på samma skiva med 20 låtar upp till

Umeå eller Örnsköldsvik. Jag förstår att de tröttnade ur ibland! Jag förstår varför vi fick en varsin freestyle ;)

Så till mor och far, förlåt för att vi tjatade.

NU förstår jag varför ni var så envisa! :)

Trots allt så ser vi ju rätt oskyldiga ut ;)

Eftermiddag

Jag ska iväg och jobba eftermiddag. Sitter därför just nu i solen och bara njuter. Längtar mer än någonsin till Thailand och vet att det bara är åtta veckor kvar! Tills dess får jag nöja mig med den svenska, ovanligt varma höstsolen. 

I helgen plockade jag bort sommarn här hemma. Men idag är det mer sommar än det varit vissa av våra svenska somrar :)

Det är skönt det här med skift. Gatan är alldeles tom när alla är på sina jobb. Tyst och lugnt! För det brukar vara så himla stimmigt här annars menar jag. :) haha!

Uh, nu pratar jag bara massa skit, men ville väl ge er något slags livstecken. 

Nu ska jag gå in och börja göra mig iordning, och sen ska jag beställa en taxfree-katalog :) orkar inte vänta längre nu!

Frost

Ett av kriterierna jag hade när jag köpte bil var motorvärmare. Hatar kalla bilar och hatar att skrapa rutan. Igårkväll tänkte jag att jag skulle prova, så att jag skulle få en varm bil att åka hem i på morgonen. 

Hade inte en tanke på att det FAKTISKT skulle bli minusgrader. 

Imorse när C-laget ramlade in så berättade de att det var minusgrader ute. -2,5 grad. Och ingen kunde vara lyckligare än mig i det ögonblicket som jag mindes hur jag grejat med den där sladden och den där förbannade digitala stolpen...... 

De berättade att varenda bil därute var isig. Inte min, berättade jag stolt, för jag har motorvärmare. 

För det är ju en sån sak man måste berätta för karlarna på jobbet. Bilsaker.

Jag ska väl tillägga att jag har blivit måttligt förvirrad angående det där. 

K: sätt timern på 6.00 så slår den på 3.00 och är varm tills du ska fara hem.

M: ställ klockan på 5.30 så ska den vara varm när du ska hem. 

L: nej, du kan inte ställa den på 6.00, du måste ställa in 5.00!

Jag satt där mer förvirrad än innan men valde att sätta timern på 6.00 som förste arbetskamraten sa. 

Vet ni vad mer jag gjorde? Jag råkade sätta på OFF. 

Min bil var lika isig som alla andra. Skillnaden var bara att från min bil stack det ut en sladd. Jag tänkte att jag hinner nog rycka ur den innan alla kommer ut och ser "tjejen som inte kan ställa in en motorvärmare. 

Det hann jag inte. Helt plötsligt skulle alla åka hem samtidigt, och där stod min fina bil med sladd. Och jag bredvid med skrapan! HEJA CARRO!!!

När flytet är i luften

Okej folket. Nu går jag in i ännu en nattvecka. Men hur jobbigt det än kommer vara inatt, så vet jag att andra natten är jobbigare.. 

Så de är ju positivt :) 

Det kan alltid bli värre och det är faktiskt en tröst när jag går där i lokalerna och tänker på sängen. 

Däremot så har nätterna gått bättre och bättre. Jag minns fortfarande min första nattvecka. Jag grät efter natt två. 

Nu är det mer bara; jag åker till jobbet. Utan tårar och ångest haha!

Börjar bli en van skiftarbetare nu ;) 

Det är fyra snabba nätter och på fredag är det brukskväll nere i Skoghall. 

Hoppas på en trevlig kväll utan varselkläder och stålhätta! 

59.57

Tre sekunder kvar av den där timmen. 

Den där timmen på isen. Tre sekunder ifrån tre härliga poäng. Tre sekunder från en fruktansvärt glad dag på jobbet imorgon. 

Men det spelar ingen roll att klockan stod på 19.57 när kvitteringen kom. 

Kvitteringen som sedan även blev en strafförlust för Brynäs. 

Det kunde ha varit en vinst.. Tre yyyyynka sekunder..... Uuuh! 

Hatar när det händer.

Nu väntar två eftermiddagar och sedan är det helg till måndagnatt! Blir fint de! :)

Den här såkallade kenyankroppen som jag så stolt pratade om igår visade sig bli en riktig träningsvärk-kropp! 

Svaghet som lämnar kroppen, ellerhur?!

Kenyan

Det blev en soffhalvtimme efter jobbet idag. Det var jag värd! 

Vispade sedan ordning pannkakssmet och gräddade en stor hög. 

Till detta premiär-åt jag mammas äppelmos. I'm in love. Helt och fullt förälskad i den äppelmosen. 

När maten lagt sig lite tog jag pärlan bort till hembygdsgården. Jag tänkte plocka fram löparbenen igen. Var helt inställd på mycket promenad de tre kilometerna. Men se på tusan, den här bruttan sprang hela vägen utan några större problem! 

Älskar när kroppen vinner över hjärnan! ;)

Upp och ner

Är man skiftarbetare så är man värd en halvtimme på soffan på efter en förmiddag. Så är det bara. 

Jag längtade hem till soffan när det började närma sig slutet av dagen.

Väl hemma tog jag tag i något jag borde gjort för ett halvår sen istället. Jag putsade av fönstren. Och vet ni? Nu ser vi ut igen ;) haha nejdå! Så illa var det faktiskt inte. Men det kunde ha varit :) 

Tvättade även en massa. Och sen, sen blev det soffan tills Jens kom hem och vi började med maten! 

Cykling har det inte blivit på väldigt länge på grund av många anledningar. Jag har bara hatat den där cykeln och allt som har med det att göra. Men idag tog vi en lugn kvällstur. Utan någon press. Utan bara på kul. 

Okej, det var inte så kul som jag har tyckt. Men jag smålog allt en hel del på vägen! Jens förstår mig och peppar mig så gott han kan, vilket är guld värt! 

Dop var vi på i helgen också. Och valat har vi gjort. Uh vad en hinner med saker ibland :)