Hicka

Det är helknäppt. I flera år har jag haft hicka dagligen. Flera gånger per dag, i tid och otid. Det har liksom varit så att jag bara suckat och tänkt "inte nu igen..." 

Men, lite hicka har ju ingen dött av. Så helt plötsligt så har det bara slutat. Jag har inte haft hicka på kanske ett halvår. 

Inte en gång har jag behövt hålla andan eller dricka vatten. Inte en gång alltså! Och jag är såklart djupt tacksam för det. En vardaglig åkomma som huxflux bara är borta. 

Och så för några veckor sedan så hände det. Jag kände igen det så väl. Det där hickandet. Jämna mellanrum, hick, hick, hick.... Men det är inget ljud nu. För det kommer inte från mig. Det är bebisen. Bebisen som hickar så att hela magen rör sig. 

Kunde den inte fått ärva något finare ifrån mig? Haha! Jens bara suckade när jag lade hans hand på magen och frågade om han förstod vad det var?! 

Och han kände igen det alltför väl.. Nu får vi hoppas att den kan få något sött, mysigt och fint ifrån mig också. Inte bara det eviga hickandet haha ... Ingen ordning på knodden ;)