Hockey-VM

Har varit på hockey-VM i två dagar nu. Igår var det Norge - Sverige och idag var det Sverige - Kanada. Jag var inte dåligt starstrucked idag på Kanada-matchen. Giroux, Staal X2 och Stamkos! Alla häftiga namn som Jens kan tjata öronen av mig med! Fränt ändå, kungliga platser också! :)

Nu är det dock så att jag sitter i bilen och vi är bara i Enköping. Och brevbärare Jansson ska stå på sorteringen på LBB2 imorgonbitti klockan nio! Hej och hå vilken rolig dag det kommer bli! Därmed ska jag försöka sova en sväng i bilen, får se om jag vill lämna över DJ-rollen till hårdrockar-Jens eller inte ;)
Bjuder på ett par tre bilder iaf :) önskar ni kunde få höra Loa Falkman på nationalsången också, men vet inte hur man lägger till en video.
Nya idolen iaf, vilken sjujäkla röst. Jag rös hela tiden!

Slut på batteri

Idag blev jag förbannad. Förbannad över att jag inte kan träna. Inte ens lite, inte alls. Förbannad över att läkarna fullkomligt skiter i mig. Undrar hur mycket hjälp jag skulle få om jag sade;
Hej mitt namn är Sanny Lindström. Eller ännu bättre Sidney Crosby. Då skulle de nog ringa till mig istället iofs.

Men nu är jag bara Caroline Jansson ifrån Norberg. Jag har varken spelat i elitserien eller vunnit Stanley Cup. Min enda merit är att jag cyklat Siljan Runt. Men vad hjälper det? Hade jag varit hockeyproffs hade nog läkarna stått på kö för att hjälpa just mig. Men som Caroline får jag sitta i telefonkö, jag får be om att en läkare ska ringa upp, jag får be om ursäkt till postmästaren för att jag måste ta ett viktigt samtal mellan 9-9.30. Till sist får jag bli besviken för att läkaren aldrig ringde.

Jag får känna mig ännu mindre och betydelselös än vad jag gjorde innan i den svenska sjukvården. Jag får jobba vidare med migrän. Jag får helt enkelt "leka med tanken att jag alltid kommer må såhär"!

Tänk om jag bara hade varit proffs. Nu är jag bara en sniken brevbärare med lite migrän några dagar i veckan.. Vem bryr sig liksom?

Idag tog jag ut cykeln på en fintur, inte alls svettigt eller något utan en riktig solskenstur. Cykeldatorn blinkade; Low battery!
Det var så längesen den rörde på sig så att batteriet har dött. Mitt batteri i mig börjar också på att ta slut. Det är jobbigt att må dåligt. Det är jobbigt att inte orka bråka med allt och alla för att få hjälp! Jag orkar helt enkelt inte vara sjuk längre! :(

Låtsas att jag vet

Efter jobbet idag slängde vi igång grillen. Underbart väder, grillat och klyftpotatis! Nu kommer pappa tänka ;
Det är ju förfasen helgmat!
Och då kan jag bara säga, uuuuuh va gott det var! :)

Sedan har vi målat planket mellan oss och Malin. Hennes far var snäll och hjälpte oss att bygga upp det igår.
Rensade sedan bort allt sånt där gult gräs som blitt under vintern. Nu är det så gott som fritt överallt i trädgården :) rensade häcken och plockade med stenplattor.
Låtsas att jag kan de här med trädgård men jag glider egentligen bara omkring i mina ejendals-handskar och ser pysslig ut!

Nu ska jag efterlysa en sak här till mina mängder av läsare! Någon som har några billiga stenplattor? 50x50x5? Vanliga grå? Svintunga är dom också, ifall ni förstår mer vad jag menar :)

Fint ben jag fått efter att ha trillat i rabatten :)

Förbannade fjollträsk

Så tänkte jag idag! Inte alls förutfattade meningar om Stockholm, näääärå!!
Jens är ju där nu, i la huvudstada!
Det första han skickar när han kommit fram ;
Det börjar bra, mitt kort är redan borta..
Och min första tanke; stockholmare är klåfingriga!
Lite småbitter här hemma går jag och grejar lite ett tag. Ringer sedan Jens för att fråga hur det går för honom, utan pengar då.

Då är det någon annan som svarar i telefon. Och jag tänker ;
Va blir de? Har han blivit av med telefon också? Det kan ju inte vara sant?!?!

Den i telefonen säger sedan på brett dalmål;
Men hör du inte vem det är?
Då hör jag direkt och släpper alla bittra tankar om fjollträsk! Det är min morbror som har träffat på Jens där bland alla Springsteen-fans. Trevligt för dom att skrämma livet ur mig :)

Glädje och sorg

För fyra år sen idag blev jag och Jens ett par. Det var natten mellan andra och tredje maj vi bestämde oss för att köra.
Och eftersom jag är tjej så ville jag naturligtvis ha ett datum. Jag sade att farfar fyller den tredje så vi valde den dagen. Då skulle åtminstone jag aldrig glömma att gratta oss.

Idag har jag försökt vara glad och lycklig över det, och självklart är jag lycklig. Men det finns en sak som gnager något så fruktansvärt i huvudet.
Idag skulle farfar blivit 80 år gammal. Jag önskar så grymt mycket att han fick vara med på sin 80-årsdag, men det får han inte.

Jag trodde aldrig att den här dagen skulle bli jobbig, men jag bara gråter. Allt kommer tillbaka, alla tankar och känslor. Ilska och sorg.

Jag hatar att jag har två viktiga datum med Jens, och två viktiga med farfar.

3 maj 1933 - farfars födelsedag
3 maj 2009 - jag och Jens blev ett par
21 augusti 1989 - Jens födelsedag
21 augusti 2012 - farfar for till himlen

Hur kan det vara så? Varför måste det vara så?? Det finns hur många datum som helst, men just då!! :(

Nackdelen som smal

Jag har i hela mitt liv varit smal.
Jag har hela tiden kunnat äta vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.
Det syns aldrig. Det kan bli väldigt tråkigt.
Man ser hur folk äter rätt och tränar rätt och jag äter fel och tränar inte alls.
Känns på något vis lite orättvist. Det finns liksom inget som säger mig att jag inte får äta den där kexchokladen som jag just nu har framför mig på bordet.
Jag äter den med gott samvete och har kvar min vikt som jag haft sen jag var 14-15 år..

Folk säger åt mig att vara glad över att jag kan äta hur jag vill och att jag aldrig går upp i vikt.
De säger att de skulle göra vad som helst för att ha det som mig!
Men är det så kul alla gånger då tror ni?

Säg att det är en bil som råkar vara en för mycket, vem tror ni får sitta i knä?
Om man i skolan skulle "springa skottkärra", vem tror ni då ALLTID fick vara skottkärra som var så lätt?!
Eller tror ni det är kul att brottas med Jens? Jag tar i allt vad jag har, tror att jag har honom i ett fast grepp och då lyfter han bara upp mig och flyttar undan mig.

Nu tänker ni säkert; kan hon aldrig vara nöjd..
Men nu ska jag berätta om den gången som jag önskade 50 kg till..
När jag gick på ForshagaAkademin och vi hade en utedag, NÅGON skulle firas ner i älven från bron vid Stora Enso för att hämta en ledtråd. Helst någon lätt. Jag försökte gömma mig bakom mina kamrater men helt plötsligt stod jag där med en sån där klättersele på andra sidan broräcket. Det var ångest. Ångest över att jag var så lätt.

Men samtidigt vet jag att jag kan vara lugn, för en trevlig, gammal dam som är min farmor har talat om för mig att det är ingen fara att jag är smal.
För en dag när man vaknar så är man plötsligt fet som en tunna hahaha! :)

Valborg 2013

Då var Valborg över för den här gången, Deje fattigare än någonsin och jag har fattat varför man firar det.

Vi åt med svärisarna, spelade lite golf och åkte sedan upp till Deje och tittade på Sveriges största valborgsfirande. Det var så mycket raketer så jag tröttnade ur innan de ens var slut!
Det känns som att det är mycket pengar som skjuts upp i luften. Säkert en postenlön x 10000 eller nåt .. Gud vad gammal och bitter jag låter nu haha ;) nej men det var väl lite trevligt! Längesedan jag skrattade så mycket som jag gjorde igårkväll i alla fall :)

Jens och Wiggen frågar mig varför man firar Valborg och jag svarar att det är för att kungen fyller år :) det var fel svar kan jag tala om. Man firar för att vintern är slut. Och det är därför man sjunger "vintern rasat...." Ja ni vet den där kör-låten :)
Hör vad man kan lära sig på Wikipedia ;)

Idag har vi spelat TRE rundor golf också, hurtigt i den där soffpotatis-sporten :)
Jag tror inte att jag blev något bättre.. Tråkigt att alltid BARA spela med killar som är typ elit! Skulle önska att någon som var sämre än jag var med hahah!