Visst, en del i klassen är underbara. Men andra är inte fullt så underbara. Pizzaluncherna med Jenny vill jag ha kvar.
Men resten då??
Det är skolans ansvar att jag får en praktikplats, om jag inte lyckas fixa en plats själv. De har erbjudit en i Uppsala och en i Falun, för det "är väl inte långt att åka"?
Tyvärr så har vi inte en tunnelbana som går från Lundagård direkt till Uppsala/Falun. Det är upp mot 30 mil, och jag ska bara ha praktik 50% på grund av hjärnskakningen. Men de tycker jag kan pendla på 110%??
I och med att jag låg och var halvt invalid när två tentor gjordes, lovade de mig hemtentor, har jag fått dom på dessa tre månader?? Svar ; NEJ!
Jag ringer och jag ringer, men inte ens skolans växel svarar.
Jag hade dåligt självförtroende innan jag började här, jag trodde jag skulle växa något fruktansvärt under det här året, men jag har nog sämre självförtroende än någonsin. Jag känner att det är jag som är dålig, trots att det är skolan som är, ja bedrövlig! Vad ska jag göra? Hoppa av och ta fyra av fem möjliga kurser, inte bli utbildad löneadministratör, men ha godkänt i alla kurser utom praktiken??? Det här suger. Jag önskar att jag hade tackat nej till skolan, jobbat som brevbärare, och varit lycklig! Nu är det inte så, och jag hatar att se på mig själv som misslyckad, och tro att alla andra kollar på mig och ser samma misslyckade person som jag själv ser..
Bittert inlägg, från en hjärnskadad, misslyckad, pollenallergisk, förkyld Caroline, en av mina sämre dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar