Han är alltså min hockeyidol. Min favoritnummer 21. Varför? Jag vet faktiskt inte. Tror det började -99, vi var i Brynässhopen, som på den tiden låg inne i stan, och inte i Valbo som den gör nu. Vi missade Ove Molin med en kvart berättade han som jobbade där, men han gav/pappa köpte oss signerat kort på Ove.
Jag har läst nu på senare år i min "händelse-bok" från årskurs två, att "allt kul som hände på semestern i Gävle var att vi nästan träffade Ove Molin."
Jag tror att det egentligen handlade om då, att han faktiskt hette samma som min pappa! För pappa är ju hjälten, så är det ju bara. Och alla som hette Ove, blev ju då, något slags hjälte de med.
Sedan har det väl bara följt med. Hittade den signerade bilden i Roberts skrivbord för några år sedan. Tog tillfället i akt och ärvde det, utan att han vet något. Snäll syster ;)
Förra året, fick Jens den otroliga chansen att spela hockey med honom och Tommy Sjödin. Vet inte vem som var mest glad, jag på läktarn, eller Jens på isen ;) . Efter detta var det fest. Hej och hå.
Just nu ligger jag i sängen med Ove Molin. I bokform dock. Tro inget annat haha :)
Hemskt bra bok förövrigt. Om du är rätt person kan du få låna den, men du får inte vara vem som helst ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar