Pappersarbete

Jag var på sjukhuset i måndags. Fick en diagnos fastställd för första gången. Jag säger ju att jag har hjärnskakning. Men egentligen. Klart att hjärnan slutat skaka. Det är ju sviterna efter som är problemet. Men hur förklarar jag mitt handikapp för folk som inte vet eller förstår. Jag har slutat prata om det. Folk frågar hur jag mår och jag ler och svarar att det är jättebra! 

Men som sagt, en diagnos. Grattis mig själv! Jag hatar mig själv för att när jag ska på sjukhus så får jag alltid gå allra längst bort. Stroke-avdelning kan det kallas. Det är bara äldre personer på sådana avdelningar. Och så jag. Jag är i åldern att vara en assistent till någon patient som är där. Inte vara en patient själv. De äldre ler mot mig. "En ung flicka som tar hand om någon som inte mår bra." Sedan ropar läkaren ut mitt namn och de förstår att jag själv har tok i hjärnan. Jag vänder ryggen för att inte se deras reaktion. 

Jag fick med mig massa information hem den här gången. Information istället för medicin. Grattis sjukvården, ni har förstått!! 

ALLT som stod med i den här foldern stämde in. Och det stod en massa saker som man kunde göra för att förbättra situationen. Det mesta har jag lärt mig själv, under dessa två år. 

Och jag hatar att ställa mig frågan; 

Hade jag kunnat bli frisk fortare om jag hade fått RÄTT hjälp DIREKT?? 

Sedan frågade doktorn ; 

- Vart jobbar du? 

- Jag jobbar på Stora Enso i Forshaga. 

- Jaha, vad roligt! Vad gör du där? Pappersarbete? 

- Ja , det är pappersarbete. 

- Hur går det att sitta vid ett skrivbord hela dagarna då? 

- Eh , alltså inte sånt pappersarbete! Jag jobbar med papper på ett pappersbruk........ 

Hahahah, älskar när vissa inte tror att tjejer kan jobba inom industrin :) men jobbar med papper, det gör jag allt. Kilometer med papper, varje dag!