Komiskt i det tragiska

För två och ett halvt år sedan råkade jag ut för en olycka. Hjärnan blev drabbad och jag är väl inte helt och fullt som en Caroline ska vara. 

Men jag fungerar. 

Jag glömmer ganska mycket saker. Det är pinsamt att vara 24 år och glömma av vardagliga saker och ting. Men så är det, så är mitt liv. 

Idag skulle jag till doktorn. Till en person som ska hjälpa mig att strukturera upp saker, hjälpa mig komma ihåg och göra mig mindre förvirrad. 

När jag satte mig i bilen på väg till jobbet så ringde telefon. 

"Hej Caroline. Har du glömt bort att du ska vara på sjukhuset idag?" 

"Ööööh. Ja?!"

Jag hade inte en susning. Jag minns att lappen damp ner i lådan. Men sen är det glömt sedan länge. Tur att det var just den doktorn som jag hade glömt. Hon var en aning förstående skulle man kunna säga :)!