Jag ler ständigt och det är inte mycket som kan peta ner leendet från öronen.
För det är så stort leende. Det är inte bara till kinderna utan det räcker ut till öronen.
Jag köpte mig min första egna lilla bil i fredags, den var riktigt rolig att köra. En kanonsnabb go-cart ungefär. Dessutom är den väldigt fin, precis som en tjejbil ska vara.
Jag tog ett eget beslu,t utan att behöva fråga om lov, och rastade hästarna upp till Norberg!
Mamma visste ju naturligtvis ingenting och hade absolut inte luskat ut det i telefonsamtalet kvällen innan.
Mamma; "vi hörs imorgon gumman, eller syns vi?"
Jag; "hahahaha, vi hörs bara, hahhaha.."
Jaja, överraskning eller inte. Hemskt trevligt i vilket fall. God mat, bortskämd dotter, skogspromenad, Birk-mys och allt annat som hör Norberg till.
Igår satte jag i Magnus Uggla i stereon och åkte hem utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Bara brassa iväg.
Stannade i Hällefors och tog en paus, alldeles ensam vid macken. Urmysigt!
Idag åkte jag till jobbet. Och inte nog med det, ett jobb jag verkligen tycker om. Jag har jobbat, skrattat och knäckt på plump.
Nu har jag precis kommit hem och väntar på Jens, och inte vilken Jens som helst. Utan världens bästa Jens.
Ni hör ju?! Hur skulle jag inte kunna le? Allt är kanon och alldeles underbart just nu :)
Som grädden på moset fick jag hem guld-dvdn från 2012. Jag GRÄT i slutet, Jens tittade bara.
Låt han titta tänkte jag. Låt han vara bitter åt att filmen inte var från 2011. Låt han vara bitter att han föddes i Färjestad-land.
Det var så mycket känslor i den där filmen så jag vet inte vad. Och snart drar eländet igång igen! Jösses vad skoj!!!! :)
Å vad jag riktigt känner hur lycklig du är! Jag är så glad för din skull, nu kan du åka när du vill och vart du vill :) //svm
SvaraRadera