Om och om igen

Nu har jag skrivit det här inlägget om och om igen. Skrivit långt, suddat, osvosv..... 

Jag vet inte alls vad jag ska skriva. 

Jag har mycket känslor inom mig och det är svårt att sätta ord på allt utan att det låter konstigt. 

Jag känner mig tung i alla fall. Har aldrig någonsin varit så tung i hela mitt liv och jag håller på att bli tokig när det liksom är tungt att vända sig i sängen. Tungt att ta på sig skor/strumpor. Tungt att resa sig. Allt är tungt. 

Vi har Jens mormors bil här på låns ett tag. Och jag måste säga att den är min vän. Igår satte jag i en motorvärmarsladd i BMW-n och en i Colten. Till BMW-n höll jag på att inte ta mig upp igen för att det var så lågt. 

På colten var det mer pensionärs-anpassat, så jag nådde utan att böja mig ner. Tack Mitsubishi för det! 

Men snart är det över, om två veckor kommer magen vara borta. Och förhoppningsvis många kilon. Lätt och smidig hoppas jag! Jag är för svag för att vara tung.. En eloge till alla mammor som burit på sina barn! Hjältar hela bunten!!

Snäll tjej

Idag är det femton dagar kvar till beräknat datum. Barnmorskan säger att bebis är fixerad och att det kan hända när som helst. 

Jens har telefon med sig i fabriken IFALL jag skulle ringa. Jag har även telefonnumret till båda ändarna på maskin. Om inte Jens skulle höra sin telefon.

Jag är ju väldigt mot det här med telefon på jobbtid, så jag skulle ALDRIG ringa i onödan :) för att småsurra med honom. Aldrig! Vi skulle nog kunna räkna de gånger jag ringt honom när han är på sitt jobb. 

Men idag hände det. Och jag tror jag skrämde slag på honom. 

Med panik i rösten ringde jag. På grund av strömavbrott. Jens har alltid varit hemma när det hänt innan. Jag har inte brytt mig om att ens titta i proppskåpet..

Och nu satt jag här i mörkret med svansen mellan benen. Svart som sjutton blev det och jag blev rädd. 

Det visade sig dock att det inte var mitt proppskåp, utan i hela Forshaga?! Men nu vet jag till nästa gång hur jag ska göra.

Och behöver inte skrämma slag på Jens som trodde det var BB-time. 

Nästa gång jag ringer är det nog det :)

Vackert

Som vädret är nu. Älskade Sverige! Vad vackert det är! :)

Idag har snön fallit konstant sen tidigt, tidigt imorse. Nu sitter jag tyvärr inte inne på pappas ögonmått, men vi måste ha uppemot 20 cm här på Lövåsen. 

Ikväll har vi varit ute och plogat/skottat. Vore ju jobbigt om bebisen ville titta ut inatt och vi hade slarvat med plogningen. Nu litar jag såklart på BMWen, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra. 

Jens satt i traktorn och jag gick runt med skyffeln. Puderlätt snö, så ingen behöver oroa sig för att jag slet ihjäl mig. 

När min uppgift var klar gick jag och spårade vägar åt rådjuren så de lätt tar sig fram till all mat vi erbjuder. Inte ska väl de behöva pulsa mer än nödvändigt liksom ;) 

Nu har jag helt och hållet glömt bort att ta någon bild. Men det är vinterlandskap, som jag gillar allra mest! Tacka vet jag januari :) -10° visar termometern men det känns mer som -3°, snön för ju med sig sådan värme. 

Älskade vinter, häng i nu några månader till! :)

Bild från innan det började snöa :)

Dagsläget

Sådär ser min graviditet ut i app-världen. 18 dagar kvar. 

Förhoppningsvis. Är inte sådär jättesugen på att gå längre än de 18 dagarna! Det är ju inte direkt någon dans på rosor med -20 grader och en för liten vinterjacka ;)

Längtar så efter att få välja bland alla kläder igen. Det börjar bli tråkigt att stå vid garderoben och fundera; "de grå mjukisbyxorna, eller de svarta?"

Jag har till och med beställt ett till par, för variationens skull. Kul att kunna byta mellan tre par i alla fall ;) så kan jeansen ligga där och hånle mot mig så mycket de vill, jag bryr mig inte ;)

Födelsedag

Jag hade en så bra födelsedag som man kan ha, utan familjen. Familjen har planer på att komma hit lite senare av någon konstig anledning. Strax efter Bebis valt att komma. 

Och ja. Det kan man ju förstå :) 

Men dagen var som sagt så bra som den kunnat bli utan dom! :) 

Jens kom med frukost och paket. Jag hade sagt att 8.30 var väl lagom. 

Pyttsan! Jag vaknade 4.45 och var tvärhungrig. Ner och tjuväta lite. Upp och försöka somna om. Väcka Jens lite diskret så att han tror han vaknade av sig själv och lite fint nämna att jag håller på att gå under. För det höll jag verkligen på att göra. Jens är snäll och går upp 6.45. Vilken hjälte!! :) som senare, efter frukost och paketöppning, somnade om. Så de var inte jättesynd om honom ;)

Bästa tänkbara väder och fina presenter. Och humöret på topp. Megagod rabarberpaj till gästerna och en bordsreservation på Alfies till kvällen. 

Svärmor mötte upp för lite finmat i stan. Och nu ska ni få höra på kärlek.. Jag är ju som en sengångare när det kommer till mat. Jag äter så långsamt att de flesta hinner äta upp långt före mig. De hinner hämta om. Och prata om massa viktigt. 

Själv tar jag gott om tid på mig. Äter. Släpper gaffeln. Funderar. Pratar. Njuter av maten. Tittar mig omkring. Pratar mer. Allt annat än att stressa. 

Förr kunde det väl vara jobbigt. Att sitta och äta ensam när alla är klara. Men jag bryr mig inte nämnvärt längre. Jag är jag och så är det bara. 

Igår åt både Jens och svärmor långsamt. I mitt tempo-långsamt. Jag tror att det var medvetet för att jag fyllde år. Och det var min dag liksom! Jag riktigt satt och njöt av att ha sällskap på den långsamma fronten. Äta upp samtidigt som gänget är något roligt och sällsynt. Och massvis med kärlek och omtanke från dessa två fina personer <3

Att inte veta

Kontrollfreak deluxe. Jag måste veta allt. Ha koll på allt. Tider och datum. 

Tider framförallt. Det är det viktigaste. Som när jag ska till jobbet, jag åker samma minut varje dag. Stämplar in samma minut och så vidare. Det ger mig ett lugn, det här med rutiner och att ha koll på vad som ska ske. Och när. Och hur. 

Nu är jag helt och hållet ute på hal is, för jag vet inte alls när bebisen vill titta ut. Hur det kommer gå till. Eller hur lång tid det kommer ta. 

Jag är helt utanför min lilla tidsbubbla där jag trivs. Jag lämnar allt åt någon annan. 

Men jag börjar inse att det kommer gå bra det med. 

I skrivande stund är det 21 dagar kvar till den beräknade dagen. 21 dagar - tre veckor. Men det kan ju i princip ske när som helst :) det är bara att gilla läget och släppa kontrollen det, fröken Jansson! 

Lördagsmys

Det är JVM på tv. Jag har precis skalat av potatis som jag satt in i ugnen. Köttet ligger i marinad. Drickan på kylning. Ljusen tända. Det är en lördag på Lövåsen. 

Jag är van vid att Jens svarar väldigt kort på mina extremt viktiga frågor mitt under en hockeymatch. Det är liksom hans liv det här med hockey. Finns inget som kan få honom lika intresserad som en NHL-match. Men jag är van. Och jag är helt okej med det. För jag vet att innerst inne kommer jag nog liiiiite före hockeyn, men bara lite haha ;)

Men idag är det annorlunda. JVM står och går på tvn, det är som vanligt.

Det som inte är riktigt som det ska är att Jens har vart ute och mekat med traktorn första och andra perioden. Den har vart stillastående pga något jag glömt och snön vräker ner.

Och nu drar tredje perioden igång och Jens kommer in och säger ; 

"Jag tar och plogar lite jag.. "

Ratad av en traktor från andra världskriget är inte samma sak som en hockeymatch ;)

Men nya intressen är också bra intressen, tur vi flyttade till en "gata" med traktorintresserade grannar som mer än gärna spenderar sin lördag med det där vraket därute! :)