Om och om igen

Nu har jag skrivit det här inlägget om och om igen. Skrivit långt, suddat, osvosv..... 

Jag vet inte alls vad jag ska skriva. 

Jag har mycket känslor inom mig och det är svårt att sätta ord på allt utan att det låter konstigt. 

Jag känner mig tung i alla fall. Har aldrig någonsin varit så tung i hela mitt liv och jag håller på att bli tokig när det liksom är tungt att vända sig i sängen. Tungt att ta på sig skor/strumpor. Tungt att resa sig. Allt är tungt. 

Vi har Jens mormors bil här på låns ett tag. Och jag måste säga att den är min vän. Igår satte jag i en motorvärmarsladd i BMW-n och en i Colten. Till BMW-n höll jag på att inte ta mig upp igen för att det var så lågt. 

På colten var det mer pensionärs-anpassat, så jag nådde utan att böja mig ner. Tack Mitsubishi för det! 

Men snart är det över, om två veckor kommer magen vara borta. Och förhoppningsvis många kilon. Lätt och smidig hoppas jag! Jag är för svag för att vara tung.. En eloge till alla mammor som burit på sina barn! Hjältar hela bunten!!