Och ja. Det kan man ju förstå :)
Men dagen var som sagt så bra som den kunnat bli utan dom! :)
Jens kom med frukost och paket. Jag hade sagt att 8.30 var väl lagom.
Pyttsan! Jag vaknade 4.45 och var tvärhungrig. Ner och tjuväta lite. Upp och försöka somna om. Väcka Jens lite diskret så att han tror han vaknade av sig själv och lite fint nämna att jag håller på att gå under. För det höll jag verkligen på att göra. Jens är snäll och går upp 6.45. Vilken hjälte!! :) som senare, efter frukost och paketöppning, somnade om. Så de var inte jättesynd om honom ;)
Bästa tänkbara väder och fina presenter. Och humöret på topp. Megagod rabarberpaj till gästerna och en bordsreservation på Alfies till kvällen.
Svärmor mötte upp för lite finmat i stan. Och nu ska ni få höra på kärlek.. Jag är ju som en sengångare när det kommer till mat. Jag äter så långsamt att de flesta hinner äta upp långt före mig. De hinner hämta om. Och prata om massa viktigt.
Själv tar jag gott om tid på mig. Äter. Släpper gaffeln. Funderar. Pratar. Njuter av maten. Tittar mig omkring. Pratar mer. Allt annat än att stressa.
Förr kunde det väl vara jobbigt. Att sitta och äta ensam när alla är klara. Men jag bryr mig inte nämnvärt längre. Jag är jag och så är det bara.
Igår åt både Jens och svärmor långsamt. I mitt tempo-långsamt. Jag tror att det var medvetet för att jag fyllde år. Och det var min dag liksom! Jag riktigt satt och njöt av att ha sällskap på den långsamma fronten. Äta upp samtidigt som gänget är något roligt och sällsynt. Och massvis med kärlek och omtanke från dessa två fina personer <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar