Solskenshistoria

Idag åkte vi till Kolmården. Sist jag var där så var den stora höjdpunkten vildmarkshotellet. Det var vad jag såg fram emot. Det fanns en pool inomhus och det var ganska flott på 90-talet det;) gammal jag låter när jag säger sådär. Men åter till poolen. Vi bytte om uppe på hotellrummet och sprang ner till poolen i hotellets morgonrockar. 

Då jag satte ned min första fot på stegen så började näsblodet forsa. Och då menar jag forsa. Det var bara följa med mormor upp på hotellrummet igen, och när det väl slutat var poolen stängd. Välkommen till min barndom/ungdom. 

Jag blödde jämt. Sena nätter och tidiga morgnar.. På tåget, på bussen, på tävling och på vildmarkshotellet. Jag vet inte hur många nätter jag vaknat av droppandet.. Jag blödde på fritids, på lektion, i matsalen, på högstadiet och på gymnasiet. På väg till skolan och på väg hem. När som helst öppnades den där blod-kranen.. 

Tills en dag. Då allting bara slutade. Helt plötsligt. Och sen den dagen har jag inte blött näsblod en enda gång. Den dagen var när jag träffade Jens. Jag var livrädd hela första året ihop att jag skulle börja blöda, för jag skämdes ju alltid så. Men det kom aldrig! Och nu har jag varit fri från det i fyra och ett halvt år, och så även idag på Kolmården ;) 

Lyckliga, lyckliga jag :)