Två minuter

Det blir ett uppföljande inlägg nu, på gårdagens bittra inlägg! (Bra svenska, not)

Idag gav jag mig sjutton på att jag skulle vara under 20 minuter på tre km. Det låter kanske lätt, men som sagt. Soffpotatis-Carro.. Jag öppnade starkt och höll hela vägen! 18.09 slutade det på!! (Igår 20.10) Jomenvisst, det är lite så jag jobbar ;) jag känner att jag är på gång igen! Och det är så kul!! 

Idag har jag pratat med facket för första gången också, givande samtal!!:)

Och oj vad jag hoppar bland ämnena idag. Men idag har jag återigen blivit påmind om vilken underbar pojkvän jag har. Och anledningen är att han gjorde en sak som pappa alltid gör. Och jag blev så lycklig och glad! Pappa är ju idolen liksom! 

Tack för att ni finns ni två, bästa karlarna på denna jord!! <3

Besviken

Jag är ju en sån där som inte tränat på väldigt, VÄLDIGT länge! Jag har gått promenader. Jag har promenerat och promenerat. Men aldrig något pulshöjande. På två år! Japp, där har ni mig, världens mest stillasittande 23åring.

Men nu, nu har jag äntligen fått lite ordning på skadan och kan faktiskt springa. Utan svårigheter vore dumt att säga då min kondition är lika med noll. 

Men huvud och nacke värker åtminstone inte. 

Sex gånger har jag varit ute. Tre kilometer varje gång. Första gången trodde jag att jag skulle dö! Det gjorde jag inte men jag gick sex-sju gånger. Klen och dålig. 

Men idag, sjätte löprundan, så sprang jag hela varvet! Till min besvikelse var jag 30 sekunder söligare än förra gången. Och förra gången gick jag uppför backen som är. Hur kan det vara så? Är som att klockan sparkar mig i baken och säger åt mig att nästa gång måste jag öka. 

Och tro mig. Det kommer jag göra!

Ingen rubrik idag

Gud vad svårt det är att sätta dessa rubriker på inläggen. Kan sitta flera minuter och fundera ihjäl mig. Och idag har jag funderat ihjäl mig flera gånger om. Och tröttnat ur. Därav ingen rubrik. 

Helgen har varit fantastisk. Jag skoja bara. Den har varit regnig. Och rätt som det regna så kom det en skur. Ungefär så. Jag önskar ju bara att det var snö som kom ner istället. Men icke. Det får tydligen vänta. Som alla andra år alltså, snöväntan och längtan. 

Jag har ett bra tag vetat att jag ska jobba imorgon. Start klockan åtta. Uppskrivet i kalendern till och med. 

Och så får jag ett sms 21.52 nu nyss. Om jag kan jobba imorgon? Fint att bli bortglömd. Det är ju bland det värsta som kan hända det, att jag skulle komma dit och faktiskt inte vara planerad. Fast hellre det än att inte komma dit när jag ska vara där. Det är faktiskt sant! 

Hoppas det blir en bra dag imorgon! Hoppas hoppas!! 

Julklappar

Nu är det ju inte sådär värst långt kvar till jul. Och jag har inte en aning om vad jag ska köpa för julklappar till mina nära&kära! Och så har jag och Jens minus 15 dagar på julklappsinköpen också. Om jag inte ska fulhandla massa i Thailand/taxfreekatalogen! Det vore ju det bästa!

Och så fyller ju mamma år också, den rackarn! Och vad tusan ska jag ge henne? Nästa år fyller hon ju 50 och då är en grytvante given för 40 kronor som när hon fyllde 40 ;) 

Men i år då, 49?? Eller också kanske hon säger upp kontakten med mig nu när jag diskuterar hennes ålder öppet hahaha ;) då behövs ju ingen present!:)

Jag får helt enkelt ta mig en lååång funderare på detta! 

En annan sak jag funderar ihjäl mig på. Jag älskar ju julen och allt därtill. Men jag vill börja pynta redan nu eftersom halva december spenderas på annan ort! 

Hur mycket vågar man störa grannarna tro? Ska man slänga upp allt pynt de närmsta dagarna och göra precis de man känner för? Tror tamejtusan att det får bli så, sura grannar eller inte! Jag ska ha julfeeeeeelings lika länge som vanligt ;)

Siffror

- jag har gått upp 2 kg sen februari och är svinstolt över det.

- jag har storlek 36 på skor och kan därför alltid handla skor på rea då min storlek ses som udda!

- min tursiffra är 5 och har alltid varit mitt tröjnummer.

- Jens och jag har varit i lag i 4,5 år, tiden går fort när man har kul.

- jag har haft hjärnskakning i 22 månader och börjar tillfriskna nu.

- när jag var 16 år flyttade jag hemifrån.

- jag har haft punktering på postbilen 10xY , Y=okänt. På däckverkstaden har jag förtur för att de känner igen mig.

- jag har gjort två rejäla hockeykrascher, 2006 vann jag Årets vurpa och 2012 hamnade jag på sjukhus.

- jag har åkt ambulans 2 gånger.

- jag är 5 dagar för tidigt född, alltid i tid.

- om 33 dagar åker vi till Thailand.

Nu har jag inte tid att komma på fler, lite kul var de i alla fall :) 

/ tjej med dygnslång migrän! 

Tröttnat ur

Jag har liksom tröttnat ur. Tröttnat ur helt och hållet på att prata om min hjärna, min nacke och allt det där.

Jag lever med det och tänker att jag kommer inte komma tillbaka där jag var, men jag kan alltid ta mig en bit på vägen. Framåt. Inte bakåt till den där glada tjejen jag en gång var. 

Jag får sikta framåt på en gladare tjej, någon gång i framtiden. För tillbaka kommer jag aldrig. Det kommer aldrig bli som det en gång var. Det kan däremot bara bli bättre från där jag är nu. Och från där jag varit i två år nu. Dag för dag har bara kunnat bli bättre.

Sjukt hur det är förresten. Enda hjälpen jag har blivit erbjuden av landstinget är piller. Pulssänkande, migrän/koma-piller, sömnpiller och allt därtill. 

Mamma tröttnade i sin tur ur och ringde patientnämnden. Och OJJJ vilken fart det blev. Två år försent! 

Idag var jag på ett sånt där besök på neurologen. Vanligtvis är det lite reflex-knackande, konstaterande att jag är sjuk och sen får jag gå till Apoteket och hämta ut något mysigt piller som jag ändå inte äter.. En kvart brukar det ta. 

Idag tog det drygt en timme?!?! Idag blev jag erbjuden arbetsterapeut, sjukgymnast, psykolog och kurator? Två år har det tagit, TVÅ ÅR av mitt 23åriga liv. De där sakerna hade jag behövt för längesen. Då jag mådde som sämst. Då hela mitt liv var min hjärna. 

Idag har jag ju kommit underfund med saker själv. Vad trevligt det hade varit om en expert hade hjälpt mig från början. Men just fasen, jag är ju bara Caroline. En helt vanlig okänd 23åring. Jag heter ju inte något häftigt och har aldrig gjort några mål eller fräna tacklingar inom hockey. Jag är ju bara en helt vanlig, okänd tjej. Som var på fel plats, vid fel tillfälle. Visst är det konstigt hur det är?

Novemberregn

Första helgen i november har typ regnat sönder. Iallafall idag. 

Men Axl Rose sjunger ju; 

Nothing lasts forever, even cold november rain.

Så jag får väl tro på det!

Lördagen var förövrigt väldigt höstigt skön! Kallt och soligt. Och vi spelade frisbeegolf för första gången på jättelänge. Trodde det skulle gå rakt i älven men mitt lag vann och jag är nöjd med det:) Jens lag förlorade och det är jag mer nöjd med hahahah ;)

Nejdå, nu ska jag vara snäll.

Idag var förresten sista omgången i första ronden i Coach le Mat och det var sviiiinviktigt! Jag låg trea inför idag och var lite lagom nervös. 

Men med en Brynäsvinst i hamn visade jag grabbarna hur det ska se ut. Gled lite snyggt om både Jens och Mattias på målrakan och tog hem hela ronden ;)

GIRLPOWER!!! 

Grattis mig själv till det!!! :))

Det är tur att kroppen matats med självförtroende den här helgen för imorgon har jag TVÅ jobbiga "möten".. 

Neurologen är inte min favoritplats direkt. Håll tummarna för mig att allt är på min sida nu! :)

/livrädd tjej!