Det gör ont i hjärtat, i hela kroppen!
All energi har gått ur mig och jag är alldeles tom.
Skrattar men det betyder inget. Gråter tills tårarna tar slut. Nu är jag bara tyst och det gör så fruktansvärt ont. Tyst men gråter inombords, tyst och förtvivlad.
Vill bara skrika bort allt det onda. Skrika tills jag inte orkar mer. Vill bara lägga mig ner och inte vakna förns han lever igen.
Men han finns inte med oss längre, aldrig mer..
Folk frågar hur jag mår, bra svarar jag. Ljuger dom rakt upp i ansiktet. Jag vill inte vara i Norberg, jag vill inte vara i Forshaga. Jag skulle helst vara med farfar, uppe i bålsjön, i hans båt och fiska upp en ny gammelgädda!
Men det går inte.
Jag borde inte skriva det här, men någonstans måste jag få berätta hur hemskt ledsen och tom jag är!
Finaste farfar <3
Carro <3, Det är klart man känner så när någon nära går bort. Det är svårt att förstå att alla andra klampar på som vanligt när livet har stannat upp för en själv. Det blir bättre även om det tar tid och ibland får man precis som du gör nu stanna upp och skrika till om att det inte är OK just nu! / Svårmor
SvaraRadera