Saknad

Jag vill åka hem. Jag saknar mamma och pappa. Och Robert, faktiskt! Det är inte byn eller något. Det kan kvitta. Men allt det andra. Om ändå Hönsgärdet, Hackspiken och Kornettgatan bara låg runt hörnet? Så jag bara kunde svänga förbi där vilken kväll som helst i veckan. För att bara säga hej. 

Det där med att bara säga hej är underskattat. Det betyder så mycket och man gör det så sällan. Dumt egentligen! Men för mig finns inte det där "bara ett hej". "Bara ett hej" för mig blir drygt fyrtio mil. Fyrtio mil för långt. 

Det är så tråkigt, så långt och saknaden är stor. I smyg ligger jag ofta och tittar på sommarstugor här i närheten. En sommarstuga som alla kan köpa tillsammans. Som de kan komma och bo i närsomhelst, hursomhelst och inga måsten. Jag drömmer ofta om det. Men vaknar alltid upp och Hönsgärdet, Hackspiken och Kornettgatan är fortfarande lika långt bort. Och saknaden är aldrig mindre!