torsdag 4 juli 2013

Det värsta

Min allra första ensamma natt i Forshaga. Jag var blott sexton år och hade knappt sovit hemma hos en kompis innan. Mamma hade farit hem och jag var verkligen ensam. Jag kände mig så liten samtidigt som jag kände mig så stor. 

Jag gick hem till några klasskamrater för att försöka passa in. Ni vet, nytt folk, ny by, ny skola. Det enda man ville var ju att smälta in, få en vän och faktiskt tvinga sig att trivas. 

Jag gick hem från kamraterna ganska sent. Tog upp lägenhetsnyckeln för att låsa upp porten. Det gick inte. Det var en speciell nyckel till porten. Självklart inte samma som till min dörr. Så där stod jag då, sexton år och minst i världen igen. Att jag ens hade känt mig stor innan var bortglömt.. 
Kul första natt. Sedan dess har jag inte gjort om det. En gång glömde jag nyckeln när jag var på väg till Forshaga, men kom på det i bilen på väg till tåget så det löste sig med lite missade tåg osv.

Och så nu ikväll då. Jens skulle "lägga ut en nyckel".. Trodde jag det. Han tog med nyckeln till jobbet och här stod jag snopen i regnet och muttrade :)

Skillnaden nu är att jag har en svärmor som har telefon jag kunde ringa, bil hon kunde åka i och en nyckel att lämna över ;) perfekt för stackars mig det haha ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar