Förstår ni ens vad lång tid det är?
Jag tror jag avlider snart, ärligt talat, detta är inte normalt!
Idag har jag jobbat mellan 11-16.35 och har sedan dess legat däckad i migrän! Har tagit mig ur min lilla bubbla ett tag nu för lite tacos och en dusch. Men ska väl lägga mig och testa livet som invalid ett tag igen..
Hockeyn bryr jag mig inte om, jag har redan fått det viktigaste guldet i år! Men visst hade det väl varit kul att se Sverige slakta danskar. Men jag orkar helt enkelt inte!
Gnäller gör jag också. Men det kommer vissa tillfällen då jag inte bara orkar vara sådär glad och trevlig. Ibland bryter jag ihop, som nu!
Lite som Per Elofsson känns de. Han skulle ju bryta ihop och komma igen, men kom aldrig igen.... Precis så känns de.. Jag bryter ihop flera gånger i veckan, men kommer aldrig igen!
Snälla någon! Ge mig mitt liv tillbaka, ge mig ett helt huvud och ta min smärta ifrån mig! Helst igår!!
På bilden;
Strax innan utspringet på studenten kom rektorn fram till mig och frågade om han fick sparka ut mig först. Anledning; jag hade varit speciell för skolan! Hjärtat kunde inte blivit varmare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar