Jag är fin!

På vårt toalettpapper står det;
"Var dig själv, alla andra finns redan."
Det känns som att Jens alltid rullar fram så det är den när jag går på toa.
Den eller ;
"Du är underbar!"

Han är snäll han. Jens alltså! Ibland funderar jag vad för snällt jag gjort för att förtjäna en sådan fin kille. Folk säger ju alltid att gräset är grönare på andra sidan. Jag är övertygad om att jag redan är på andra sidan och att det inte alls kan bli grönare!

Ibland (för ofta) har jag mina dippar. Jag tror inte att jag duger, att jag är tillräckligt fin och bra. Ja ni vet. Dåligt självförtroende. Dagens samhälle ser ju ut som ett enda stort timglas med dess kurvor och midjor så en blir ju alldeles förvirrad! Det ska vara silikon här och botox där. Lite restylane dit och lite macrolane hit. Ja, ni hör ju.

Jens säger alltid att jag är perfekt! Han säger att jag har ett vackert leende, perfekt, svarvade ben och vältränad, fin mage. Han säger att jag har den sötaste lilla näsan fast jag tycker det är en stor uppåt-näsa.

Ni förstår vad jag vill få fram. Jag kan gå runt här hemma i shorts och tshirt och han säger ändå hur fin jag är, varje dag. Han tycker till och med att jag är fin i postuniformen!

Det är synd bara att jag inte förstår detta själv. Jag glömmer bort det för ofta. Tyvärr. Jag har så svårt för det här med att visa mig i bikini! Känner mig långt ifrån bekväm.. Nu har jag tre veckor på mig att sluta känna mig ful i bikini!! Tre veckor! Lycka till fröken Jansson, det här klarar du!!!