Mumindalska!

Det här med dialekter är ju ett kapitel för sig!
Det kan både vara otroligt jobbigt samtidigt som det kan vara roligt!
Jag pratar grymt mycket dialekt när jag blir nervös!
Får nog höra Va, Vad sa du och allt det där flera gånger per dag!
Sen 06 har jag bott i Värmland och tycker att jag faktiskt pratar värmländska!
Åtminstone litegrann, okej, jag säger inte att jag är "jämt dretnödig", det gör jag inte.
För jag fattar inte vart "jämt" kommer in i en sådan mening.
Men jag tycker fortfarande att jag har värmländsk klang när jag pratar!
Detta tycker även min morbror Thomas, och jag försöker skärpa mig!
När jag kommer hem lägger jag på mitt vackra norbergsmål igen!

Men i alla fall, sen 2006 har jag i princip fått höra VARJE DAG något om min dialekt..
När jag började skolan här tyckte mina klasskompisar det var roligt när jag sa; DubbelDajm!
Fattar ingenting jag.
Nu under julhelgen träffade jag dock på en person som tog hem priset för det där med att kommentera min dialekt!

Vanlig Karlstadtjej; Oj, vad roligt du pratar, du måste vara från ett annat land?
Jag; Njaaa...
Karlstadtjejen; Jo nu vet jag, du pratar mumindalska!
HAHAHAA vilket hån va? :D


Men å andra sidan så får jag väl uppmärksamhet varje gång jag träffar en ny person!
Alltid en bra isbrytare!
Så trots allt, GO NORBERGSMÅL!

Förra året hemma i Norberg, när jag och mamma diskuterade på mumindalska :D