Långt från Kenya

Jag har så otroligt mycket energi. Jag är som en ny människa. En normal person. Inte sån där som är trött bara jag jobbat lite. Sån är jag inte längre. 

Idag har jag jobbat. Slutade fyra. Handlade mat på Ica. Åkte hem och bytte om till, nu ska ni få höra, löparkläder! ;) satte igång med maten. Lät maten sjunka och sen sprang jag tre kilometer. 

Efter detta slängde jag mig in i duschen. Och sen skyndade vi iväg till dagens hockey. Förlust igen och en bitter Caroline. Nu ligger jag här i sängen och är ändå nöjd med dagen! :)

Löpningen då? Hur gick det egentligen?

Det var inte direkt någon löpning. Det var mer en lufsande elefant som knappt kunde andas. Noll kondition och noll kenyanben. Jag sprang tre km på 20,48 minuter och kände mig sämst i världen när jag kom i mål. 

Men det ska jag inte göra, för det var första gången jag sprang på två år.. Och jag vann över en kille och en tjej. 

Om man nu ska tävla och så då. Som Jens absolut förbjöd mig att göra?! Men vad skulle jag göra då, sakta ner och låta dom springa förbi? 

Jag valde att lämna lufs-elefanten i skogen och plocka fram vad jag själv tyckte var kenyanfart sista biten. För en vinst är en vinst ;)