Bad teacher

När jag var liten (kul början på ett inlägg) så var jag väl rätt snabb i skolan. Jag höll på med ettans uppgifter när jag gick på lekis. Anledningen till detta var väl för att jag snodde Roberts läxböcker. Råpluggis, men jag var duktig i mig själv också.
När jag väl började ettan så frågade fröken om någon kunde läsa, första dagen i skolan, när föräldrarna var med. Och ja, jag räckte upp handen. Fröken bad mig då gå fram och skriva ordet Nationalencyklopedin på svara tavlan. Självklart stavade jag säkert lite fel, men hur lätt är det ordet då? För en sjuåring.

Jag var nästintill felfri på den tiden.
MEN fröken tyckte att jag höll pennan fel, hallå, pennan?? Fel? Hur kan man hålla en penna fel? Så mellan ettan och trean var mina utvecklingssamtal ett evigt gnällande om den där pennhållningen?!

Idag, femton år senare, förstår jag varför. Det går absolut inte att skriva på det sättet jag skriver, med dessa ursnygga naglar :) undrar om det var det hon kände på sig, redan då? Hahaha!