Norberg in my heart

Jag må älska Värmland. Forshaga är underbart vackert. Ja ni som är infödingar där ser det inte. Men det ÄR vackert. "Älva" och Klarälvsleden. Centrum är väl inte mycket att hurra för, är väl i princip en Ica-parkering. Men ja, jag älskar det. Dialekten är härlig, om du inte är pensionär, för då förstår jag inte ett smack. Om du sedan pratar fort så lyssnar jag inte ens.

Men ingenting går upp emot att komma hem till Norberg! Det är så vackert och jag blir patriotisk, om man kan säga så. Vägbulorna på torget, reningsverket som går ut i sjön, pizzeria Vildanden, Myntan, centrumhets, Folkets Hus, (som en gång faktiskt var grymt roligt, som barn när de var disco ).
Och så har vi då Kärrgruvan, där ingen vill bo, för där är man Kärrgruveunge. Spännarhyttan, där alla vill bo, där jag bor alltså ;)
Inte riktigt sant att alla vill bo här, men hallå, vi kan väl låtsas? ;)
Allt med Norberg är bra! Fast de visste jag inte när jag bodde här! Men bara vara här över någon dag, det är nostalgisk lycka! :)

Nu snackar jag allt för mycket strunt här. Vad skulle jag komma fram till. Jag är hemma hos mor och far och vilar upp mig. Jag var hos farbror doktorn igår med den där envisa hjärnan..
Den ger sig ju aldrig, och idag var det en månad sen jag tacklades :)
Jag, Caroline 22 år, har förmodligen små små blödningar i hjärnan, och fortfarande svullen. Det är absolut inget farligt, men de känns väl, om jag säger så :)
Det kommer försvinna av sig själv bara jag tar det lugnt. Så ni behöver inte vara oroliga ;)
Skönt att få en förklaring till varför jag fortfarande mår kasst bara :)
Och Norbergsluften kommer göra mig gott! :) så snart är jag tillbaka, bättre och starkare än någonsin ;)