Jag var mig själv, för en helg

Torsdag, fredag och lördag. Vilka drömdagar. Ingen huvudvärk. Inga konstiga tankar och inga som helst problem med någonting.
Jag har mått helt fantastisk bra. Jag har varit mig själv. Jag har skrattat och pratat. Pratat, pratat och pratat. Varit glad och social.
Jag har varit allt som jag glömt bort, hur jag faktiskt egentligen är. Eller ska vara, kanske jag ska säga.

Det är helt otroligt hur mycket energi jag har haft i kroppen. Och hur lycklig jag varit, över att få vara mig själv!

Imorse när jag vaknade, då var jag tillbaka i min förbaskade hjärnskakningsbubbla igen. Det hann gå tre dagar. Och jag hann tänka miljoner tankar på allt jag skulle göra. Börja träna på gym igen, cykla, cykla och cykla! Fixa ordning vardagsrummet Caroline-style och bli bra på saker igen.
Jag hann tänka så mycket, och jag var så lycklig! Men nu är jag tillbaka igen, tillbaka i det som blivit min verklighet och vardag.

Välkommen till ett inlägg från hjärtat!.....
Idag är jag raka motsatsen mot igår. Idag är jag bara ledsen, nere och desperat! Jag ska aldrig mer i hela mitt liv, underskatta en frisk dag. Jag skulle göra vad som helst för att bli frisk i huvudet, bara för en vecka. Vara på semester från den här skiten ett tag! Värdelösa olycka!!