Det är all träning jag går miste om.
Jens åker varenda dag iväg på något. Gym, skidor, innebandy eller hockey. Och snart byter han ut skidorna mot cykeln.
Undertiden sitter jag här, blir mer och mer less för var dag som går.
Igår var jag tillochmed och testade på gymmet för första gången på länge. Jens hade ändå innebandy så jag tänkte att jag kunde följa med. Det gick värdelöst, bara dunkar i hela huvudet och det känns att något är fel. Det går liksom inte.
Efteråt var jag dock mer knäckt psykiskt än fysiskt. Det tar så hårt på psyket detta.
Jag har aldrig i hela mitt liv tränat såhär lite. Och jag mår dåligt över det. Riktigt dåligt! I mina värsta, ledsna stunder tänker jag tillochmed att jag ska sälja min älskade cykel, för jag blir bara ledsen av att se den.
Självklart ska jag behålla den, men det är ledsamt.
Det är för första gången i mitt liv tur att jag har problem att gå upp i vikt. Hade jag haft lätt för det hade jag väl varit råtjock vid det här laget! Men det är jag inte.
Däremot är det skillnad på att vara tjock och känna sig tjock.
Jag känner mig tjock, när jag aldrig rör på mig. Hoppas ni förstår hur jag menar!
Egentligen är det helt ofattbart hur jag kan ha den kroppen jag har, utan att ha tränat på ett år!
Saknar dock mina cykelben, de var grymma!! Och de ska tillbaka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar