40 timmar

Jaha. Klen uppdatering här. Beror på att skrivaren i fråga har varit rätt klen i 40 timmar. 

Vart ska jag börja. Jag ligger i alla fall i sängen i Norberg. Jetlaggad och fin. Men så glad över att vara här. Vår resa har varit den bästa av alla resor och jag vill inte klaga på någonting. Förutom slutet.

Jag brukar tycka att det är otäckt att landa. Men igår var landningen en stor lättnad! Så himla skönt att gå ur flygplanet efter drygt tolv timmar. 

Det började halv fem thailändsk tid. På morgonen. Vaknade och mådde illa. Trodde bara jag var kräsen och somnade om. Inte trodde jag väl att vi skulle bli straffade för att vi åt på den fräscha, lilla italienska restaurangen istället för kyckling och ris en dag. 

Vaknade igen, och då började helvetet! 

In på toa och jag trodde jag blev tömd på allt jag hade i min inte alltför stora mage.

Men ack så fel jag hade! En kvart senare bröt eländet ut på Jens och vi körde lite stafett till toan. I nio timmar!! 

Jag har aldrig varit med om liknande. 

Efter nio timmar kom en doktor för att titta till oss. Han konstaterade att vi var så dåliga så vi absolut inte skulle kunna flyga 7.40 morgonen därpå. 

Jag fick någon spruta i höften som skulle stoppa kräkningarna. Thailändsk medicin är det krut i. Kräktes en gång till och sen var det bra. 

Doktorn beslutade att vi var så uttorkade så det blev ambulans till akuten på Bangkok hospital Phuket. Blodprover, dropp och något annat inskjutet i blodet. 

Låg med dropp på observation i tre timmar. Kände oss piggare och fick okej att flyga ändå. 

Kom den kvällen i säng 23 och upp 3.50 för att åka mot Phuket AirPort. Dåligt med sömn men envis som tusan beslöt jag mig för att jag skulle sitta på det där flyget. Allt kändes okej till vi kom till visum-kön på flygplatsen. Vi fick gå VIP-vägen för att jag blev dålig i magen och var tvungen att springa på toa. Sex gånger hann jag med på en timme.. 

Men vi kom ombord på flyget. Till världens gulligaste personal. Försökte byta upp oss en klass men det var fullt. Istället fick vi fyra säten så jag kunde ligga ner hela resan. De gav mig medicin, något vatten som var bra, te, smörgås och massa, massa extra koll på mig. 

Efter sex timmar höll jag på å bryta ihop. Jag mådde så dåligt, den höga höjden gjorde mig sämre och kramperna i magen var tillbaka. 

När vi väl landade så hade vi fått byta plats igen. Till en plats nära dörrn så att vi kunde vara först av. När jag steg ur stod en kille med rullstol och väntade för "det var lång väg att gå".. Tror mamma fick en chock där hon stod i ankomsthallen bland alla taxichaufförer och först ut kommer jag. I rullstol. Pinsamt tyckte jag. 

I bilen åt jag en halv banan och till julmat åt jag två pannkakor! Och nu känner jag mig piggare! Lite bös i magen och lite illamående, men det går över!!:):)

Trevlig matförgiftning, verkligen! Men nu är det värsta över och vi är hemma!!:):)

God jul på er då!!