Då jag är lantbrevbärare ingår det att köra ut böndernas paket. Jag har haft med mig allt möjligt. Allt från traktordäck till megastora tv-apparater. Hur det får plats i den lilla Fiaten är för mig många gånger ett stort frågetecken. Men ut ska det ju!
På posten lägger jag till med mitt sötaste leende och får alltid någon att bära ut tunga saker åt mig. Bönderna behöver jag inte ens be, dom förstår. De vet att jag är för liten och klen för att lyfta ett traktordäck. Och det är jag evigt tacksam för!
Men åter till avgasröret. Man kan ju tro att det bara är det där korta som sticker fram under bilen? Men tro mig, det är det inte. Det är MYCKET längre än så, och tyngre än vad du kan tro! Speciellt när det levereras i en fyrkantig papperskartong, otympligt som få.
Jag hade det med mig i fredags för första gången. Till min STORA besvikelse var ingen hemma. Och jag får inte dumpa saker hur som helst! Därmed fick det följa med mig runt i fjorton mil, för att åka med mig idag igen. Bökade på nytt in det i bilen och körde rallyfort till dess ägare. En liten, liten dam kommer ut. Och hon, hon tror att jag ska bära det 50 meter bort till något skjul!? Aj, aj, aj, det mäktar ju inte fröken Jansson med! Hon gick till slut med på att ringa sin bonde till karl, och absolut, det kunde ligga kvar i snön när brevbärarn är för svag...
Tacka vet ja förstående bönder, utan er hade jag inte kommit tillbaka än! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar