Sämst i hela världen!

Idag har jag åkt skidor. En kilometer. Sen dog huvudet! Det är verkligen sämst i världen. Jag är bara 23 år och ska inte behöva ha det såhär!

Jag önskar att jag aldrig hade ställt upp på hockeybockeyn, som var för mer än ett år sen! Jag önskar det så himla mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen! Tänk om jag kunde få det ogjort?! Att hjärnskakningen inte alls fanns.

Idrott är ju det bästa som finns och jag höll verkligen igång då, när det hände alltså! Sommaren innan var mitt livs cykelsommar, och jag var så taggad inför nästa säsong. Fick en rulle utav pappa i födelsedagspresent den 5e januari 2012. Tretton dagar senare kunde jag inte använda den längre. Och kan fortfarande inte, klarar av cirka sju-åtta minuter. Sen pulserar hjärnan och huvudet så mycket så jag tror jag ska spy. Lägger mig på golvet och blundar och hela världen snurrar för mig. Tyvärr är det inte den som snurrar, det är mitt huvud!

Jag vill så gärna ha tillbaka mitt liv och hela min personlighet. Cykla, åka skidor och faktiskt jobba heltid. Jag vill kunna titta på tv eller läsa en bok. Jag vill kunna ta cykeln till jobbet utan att må skit någon timme efter det.

Jag vill vara den glada, roliga Caroline igen. Men jag känner mig bara bitter. Och olycklig över att ha fått en kamrat i huvudet som vägrar ge sig av. Jag vill orka vara social i grupp igen, sitta och prata utan att stänga av helt och hållet.
Jag önskar jag hade massa energi kvar när jag kommer hem från en jobbdag, jag vill verkligen inte bara sätta mig i soffan och må dåligt. För dåligt, det mår jag. Även fast jag inte visar det alltför mycket. Snart får det vara nog!

/ ledsen, besviken, olycklig Caroline. Som känner sig sämst i hela världen, just nu.....