(Aerosmith - Livin on the edge, för er som funderar..)
Ibland, i vissa stunder, förstår jag mig inte på folk för fem öre.
Här hemma i Norberg/Västmanland, här glor vi sönder folk, istället för att prata med varandra.
Vi kollar snett och vi pratar skit om varandra, vi säger aldrig något vänligt till varandra.
I Dalarna är det lite bättre, där glor de inte lika mycket, ibland kan det tillochmed läggas av ett leende.
Här frågar man lite om den andra, bryr sig om varandra och kan säga trevliga saker.
I Värmland däremot där pratar man knappt om sig själv, man vill veta mer om den andra. Men frågar för att man faktiskt VILL lyssna. Man är trevlig från första stund, även fast ni inte känner varandra, och säger vänliga saker nästan på direkten. Trevligaste folket i Sverige, helt klart.
Och nu håller jag hus i Stockholm om dagarna, vet inte ens om jag vill gå in på hur det går till här?! Ska jag avskräcka er helt? Okej, folk frågar saker, de låtsas att de undrar, men inte fasen bryr de sig om att lyssna på svaret. Här pratar man BARA om sig själv, intressant som ointressant, spelar tydligen ingen roll, bara just DIN röst hörs mest, högst och tydligast utav alla!
Detta innebär att jag med min Dala/Norberg/Värmland-stil sitter mest tyst och försöker vara trevlig, när jag hinner.. Jag försöker bli en del av klassen, men jag får aldrig chansen att öppna mun, och när jag väl gör det, hörs ett eko av min dialekt från stockholmarnas perfekta dialekt? Frågan är ju bara vilken dialekt som är finaste och mest unik!
Nu till något roligt, jag har nya cykelskor, de matchar perfekt med min hoj, AND I LÖÖÖÖÖVE IT! :D
 |
| Gissa vem som kommer bli vrålsnabb nu då ;) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar